Lika hysteriskt fort som arbetsveckan sveper förbi - lika snabbt blir helgen till söndag kväll.
När jag gick till sängs i går hann jag fundera några minuter på hur jag skulle lägga upp dagen för att hinna med messt möjligt - sen försvann jag in i dimman.
Och skicken dimma..... Min hjärna har verkligen bearbetat på högvarv i natt!
Jag var på jobb - och jagad som högvillt från alla håll. Till sisst pallade jag inte mera och började skrika "Lämna mig i fred - Lämna mig i fred" och kasta saker omkring mig.
Jag välte flera bord med massor av datorutrustning på och sjönk slutligen ihopa över ett bord jag inte hunnit välta.
Just då upptäckte jag att jag troligtvis var mitt i frukosten eller nåt, för jag höll i en macka och hade en tugga i munnen. Men den tuggan orkade jag inte svälja, för jag var så makalöst trött.
Långt bort hörde jag mina kollegor ropa på hjälp medan jag sakta tog mig upp till vaket tillstånd.
Konstigt nog kännde jag mig (förutom en något höjd puls) oerhörd lugn och harmonisk. Det psykbrytet jag på jobb klarar bergänsa till en radenga svordomar slog i natt ut i full blom.
Och det var så skönt att bara få skrika! Jag hoppas denna drömmen återkommer med jämna mellanrum för alla borde ha rätt till ett litet sammanbrott då och då.
1 kommentar:
Hej Hege.
Johanna från gymmet i Häljarp här (hon som alltid står i hörnet nere vid fönstret på zumban). Hittade din blogg via Penilla Svensson blogg och kunde inte låta bli att hälsa på. :-)
Jag har också fått order om att stryketräna mer och dra ner på konditionsträningen. Så vi kan ju motivera varandra genom de tråkiga maskinerna. :-) Vad vore väl ett zumbapass jämfört med 1 timmes styrketräning...alldeles underbart.
Förresten, ska hälsa från Marie Asp. Träffade henne igår och hon förhörde mig om hur det går för dig på träningen. :-)
Ha det gott!
Vill du hälsa på hos mig så har min blogg adressen: http://www.rumpflugan.blogspot.com/
Skicka en kommentar