När hjärnan tar semester

Läste ett inlägg hos Galna_mamman i dag, som påminde mig om en mycket pinsam insident för ett tag sen.

Jag väntade hem (till jobb då altså) ett paket från USA. Det skickades med flygexpress en fredag, och det var superviktigt att vi fick det till måndag morgon, så jag skulle hålla koll på det under helgen. Sent på fredagskvällen fick jag äntligen trackingnummret från vår leverantör, och jag gick in på TNT's hemsida för att kolla läget.

Ingen träff på nummret...

Väntade några timmar - ibland kan man inte söka på nummret direkt. Sedan forsökte jag igen - ingen träff.

Började bli svettig, för klockan närmade sig arbetsdagens slut i US, och sen var det helg och ingen chans att få tag på någon före måndag.

Så jag ringde TNT's helpdesk; Ingen träff på nummret.

Trött och uppjagad skred jag inte mina ord till den stackars tjejen i andra ändan. Hon förklarade att det kunde kanske dröja tills på lördag innan vi kunde se nummret i deras system- men jag ville inte lyssna på det örat - lördag var liksom för sent för mig. Jag fick henne att söka på mitt jobb som mottagare, på leverantören som avsändaare - you name it. Och under min påstridiga kamp satt jag och tittade på mailet med trackingnummret jag fått från leverantören.

Ungefär samtidigt som tjejen bad så hemskt mycket om ursäkt för att hon inte kunne hitta något, och forsäkrade att hon skulle logga ärendet så att de som arbetade vidare under natten och resten av helgen skulle kunna ha koll på det, insåg jag att paketet var skickat med DHL...

Tacksam för att jag inte hade bild-telefon så TNT-tjejen kunne se mina blossande röda kinder tackad jag med kort ton för hjälpen och sa att "Jag får väl återkomma senare och hoppas att ni har hittat något då..."