Ovi Mail: Get mail on your mobile or the web
http://mail.ovi.com
lördag 31 oktober 2009
Nu börjar turan
Ovi Mail: Get mail on your mobile or the web
http://mail.ovi.com
Katt-tvätt
Har legat på soffan och betraktat Tuwa medan hon omsorgsfullt tvättat sig. Det är så facinerande att kolla på när hon tvättar huvudet.
Hur hon slickar sig på tassen, tvättar sig bakom örat.
Slickar sig på tassen, tvättar sig bakom örat.
Slickar sig på tassen, tvättar sig bakom örat...
Hon ger inte upp. Tänk om jag skulle tvättat mitt hår på samma vis? Hade inte hänt kan jag säga.
Inget vatten, ingen hårtvätt! Därmed basta!
Hur hon slickar sig på tassen, tvättar sig bakom örat.
Slickar sig på tassen, tvättar sig bakom örat.
Slickar sig på tassen, tvättar sig bakom örat...
Hon ger inte upp. Tänk om jag skulle tvättat mitt hår på samma vis? Hade inte hänt kan jag säga.
Inget vatten, ingen hårtvätt! Därmed basta!
Tura
.jpg)
Ska tura med Mats syrra och hennes polare i kväll.För er som inte känner till detta Nord-väst-skånska fenomen så innebär "tura" att man sätter sig på båten mellan Helsingborg och Helsingör och följer med fram och tillbaka ett antal gånger. Under tiden käkar man och tar en öl eller 10.
Kuul skall det bli i alla fall, och jag nu bara kan bli lite mindre tätt i näsan...
fredag 30 oktober 2009
Favorit-tjejerna
På väg hem från Norge i måndags fick jag några timmar med mina tjejer i Göteborg.
Och medan Isabel var hos tandläkaren fick jag och Sofie lite tid ensamma oxå. Vi blev riktiga polare, även om jag fick muta lite med napp i början:
Först var jag och Isbel själva, då lekte vi med Barbie:
Sen hämtade vi Sofie på dagis, och lekte kurragömma innan vi fikade - här har jag precis hittat tjejerna bakom en dörr:
Och medan Isabel var hos tandläkaren fick jag och Sofie lite tid ensamma oxå. Vi blev riktiga polare, även om jag fick muta lite med napp i början:
Dagens sitat
"Jag måste hinna sminka mig innan jobb"
Kanske inte så anmärkningsvärt? Även om jag inte sminkar mig sådär jätteofta, skulle väl ingen höja på ögonbrynen om jag yttrade dessa ord..
Men nu var det inte jag som sa det... det var Mats :o)
..
Haloween
Dax igen.
Har blandade känslor för detta amerikanska fenomen.
Små söta barn som fått hjälp av föräldrarn för att klä ut sig är väl helt OK. Då delar jag gärna med mig av mitt godis.
Men när ett gäng 15-åringar endast iförd Scream-mask knackar på blir jag bara förbannad. Då får jag lust att hutta iväg dom och skrika efter dom att köpa sitt eget godis - om de har mera penga kvar efter att ha använt allt på cigg vill säga!!!
Såklart är jag för feg för att göra något sådant, så istället sitter jag nu i mörkret i mitt eget hem och låtsas att jag inte är hemma... för att slippa öppna om någon skulla ringa på.
Såklart är jag för feg för att göra något sådant, så istället sitter jag nu i mörkret i mitt eget hem och låtsas att jag inte är hemma... för att slippa öppna om någon skulla ringa på.
I morgon är jag tack ock lov inte hemma, så det är bara i dag jag skall stå ut med mig själv och mitt löjliga beteende.
Grävde lite i arkivet och hittade en del Halloween-foto. Det ÄR kuul med Halloween, men det skall inte endast vara för att tigga godis!!!
Bra saker med Norge
Fiskepudding
Ifa-halstabletter
Getost
Fläskepölse
17.maj
Lysholmer pilsner
Potetgull med paprika
Pölse med lompe & räksallad
Krokan-is
Potatis-skalare med trähandtag
Peppes Pizza
...ja, det finns säkert mera, men det var sånnt jag kom på i farten :o)
Ifa-halstabletter
Getost
Fläskepölse
17.maj
Lysholmer pilsner
Potetgull med paprika
Pölse med lompe & räksallad
Krokan-is
Potatis-skalare med trähandtag
Peppes Pizza
...ja, det finns säkert mera, men det var sånnt jag kom på i farten :o)
tisdag 27 oktober 2009
Efter festen
Jag sitter kvar med en tom känsla i magen.
Alla gamla minnen från förr.
Alla dessa människor som kände mig som en liten skit-unge i grundskolan.
Och de som kände mig som party-bruden i gymnasiet.
Och vissa som faktiskt känt mig under hela min skolgång.
Alla dessa människor, och alla upplevelser vi delat - och alla minnen vi återupplivade i helgen.
Till vilken nytta då?
Vi kommer inte ses mera i alla fall, och det gör mig så ledsen.
Det är så många som jag skulle vilja ta upp kontakten med. Som jag önskar att jag aldrig förlorade kontakten med.
Eller så är det kanske inte så?
Det är kanske inte någon enstaka person? Det är kanske helheten. Jag undrar om jag kanske saknar själva tiden??
Tiden som sorgfri 18-åring, då livet bokstavligen var en fest och inga bekymmer fanns. Kan det vara så, att för mig symboliserar återföreningsfesten den tiden?
Jag har aldrig upplevt annat än sorglöshet med dessa människor. Aldrig upplevt vuxenlivet, ansvaret, allvaret.
Jag lämnade alla efter gymnasiet och började på nytt i Sverige. De är för mig en saga, en evigt ung samling vampyrer. Jag kan inte relatera till annat än ungdomlig sorglöshet med dom.
Kan det vara så? Eller har jag blivit alldeles för flummig nu?
I vilket fall som helst så har jag en tom känsla i magen, och någon får snart rysta tag i mig så jag kommer tillbaka till verkligheten.
Alla gamla minnen från förr.
Alla dessa människor som kände mig som en liten skit-unge i grundskolan.
Och de som kände mig som party-bruden i gymnasiet.
Och vissa som faktiskt känt mig under hela min skolgång.
Alla dessa människor, och alla upplevelser vi delat - och alla minnen vi återupplivade i helgen.
Till vilken nytta då?
Vi kommer inte ses mera i alla fall, och det gör mig så ledsen.
Det är så många som jag skulle vilja ta upp kontakten med. Som jag önskar att jag aldrig förlorade kontakten med.
Eller så är det kanske inte så?
Det är kanske inte någon enstaka person? Det är kanske helheten. Jag undrar om jag kanske saknar själva tiden??
Tiden som sorgfri 18-åring, då livet bokstavligen var en fest och inga bekymmer fanns. Kan det vara så, att för mig symboliserar återföreningsfesten den tiden?
Jag har aldrig upplevt annat än sorglöshet med dessa människor. Aldrig upplevt vuxenlivet, ansvaret, allvaret.
Jag lämnade alla efter gymnasiet och började på nytt i Sverige. De är för mig en saga, en evigt ung samling vampyrer. Jag kan inte relatera till annat än ungdomlig sorglöshet med dom.
Kan det vara så? Eller har jag blivit alldeles för flummig nu?
I vilket fall som helst så har jag en tom känsla i magen, och någon får snart rysta tag i mig så jag kommer tillbaka till verkligheten.
Klassfesten
DET VAR SÅ KUUL!!!!!!
Hörde ni ??? SÅÅÅÅÅ KUUUL!!!!!
Om ni någonsin blir bjuden på återförening; Tveka inte.
Det var ingen som brydde sig det minste om man var tjock eller smal eller fattig eller rik. Från det ögonblick jag kom innanför dörrarna så var det gamla minnen som diskuterades, inga nya bedrifter.
Jag kom på nästa dag, att jag nästan inte hade fått veta något nytt om folk. Visst - några upplysningar om barn och äkat hälfter hade väl tagits upp, men som sagt så var detta kvällen för gamla minnen.
Glömde helt att fråga folk om de ville var med på bloggen, så jag kan tyvärr inte publisera några foton (inte för att jag har så många, för jag glömde helt bort att fotografera oxå...)
Hörde ni ??? SÅÅÅÅÅ KUUUL!!!!!
Om ni någonsin blir bjuden på återförening; Tveka inte.
Det var ingen som brydde sig det minste om man var tjock eller smal eller fattig eller rik. Från det ögonblick jag kom innanför dörrarna så var det gamla minnen som diskuterades, inga nya bedrifter.
Jag kom på nästa dag, att jag nästan inte hade fått veta något nytt om folk. Visst - några upplysningar om barn och äkat hälfter hade väl tagits upp, men som sagt så var detta kvällen för gamla minnen.
Glömde helt att fråga folk om de ville var med på bloggen, så jag kan tyvärr inte publisera några foton (inte för att jag har så många, för jag glömde helt bort att fotografera oxå...)
måndag 26 oktober 2009
Just nu
Orkar inte göra något.
Har precis kommit hem till.... ingenting alls... huset är tommt!
Inga barn, ingen make, inte ens några katter är inne.
Jag är trött! Orkar inte packa upp efter helgens utflykt. Orkar inte packa upp påsen jag handlade på Ullared.
Jag har inte satt på någon musik. Det ända jag har gjort är att kolsyra lite vatten innan jag la mig på soffan och kollade genom dagens händelser på facebook.
Nu är det gjort, och jag borde gå till sängs.
Jag borde gå upp klockan 6 i morgon för att hinna träna innan jobb. Det blev nämligen ingen träning på mig i kväll heller. 4 dagar utan någon motion.
Suck, jag är på väg in i förfallet...
Och så har jag massor att skriva om från helgen - men jag orkar inte det heller...
Har precis kommit hem till.... ingenting alls... huset är tommt!
Inga barn, ingen make, inte ens några katter är inne.
Jag är trött! Orkar inte packa upp efter helgens utflykt. Orkar inte packa upp påsen jag handlade på Ullared.
Jag har inte satt på någon musik. Det ända jag har gjort är att kolsyra lite vatten innan jag la mig på soffan och kollade genom dagens händelser på facebook.
Nu är det gjort, och jag borde gå till sängs.
Jag borde gå upp klockan 6 i morgon för att hinna träna innan jobb. Det blev nämligen ingen träning på mig i kväll heller. 4 dagar utan någon motion.
Suck, jag är på väg in i förfallet...
Och så har jag massor att skriva om från helgen - men jag orkar inte det heller...
söndag 25 oktober 2009
Till Nina
I dag skulle min syster Nina fyllt 49år. Tyvärr blev hon bara 35.
Jag tänker inte så mycket på henne längre. Inte till vardags. Men självfallet har jag inte glömt henne. Har massor av minnen och dom försvinner inte.
Grattis på födelsedagen Nina :o)
lördag 24 oktober 2009
Lill, mig och Robert
Ovi Mail: Free email account from Nokia
http://mail.ovi.com
Redo för fest
--------------------------------------------------------------
Ovi Mail: Create an account directly from your phone
http://mail.ovi.com
Jag och syster
Ovi Mail: Easy setup in minutes
http://mail.ovi.com
Ringnes
--------------------------------------------------------------
Ovi Mail: Create an account directly from your phone
http://mail.ovi.com
fredag 23 oktober 2009
Frizon
Är ju som bekant i Norge över helgen för att gå på klassfest.
Först var jag lite bekymrad för att jag inte skall få träna något i helgen. Hela fredag, lördag och söndag utan träningsmöjligheter.
Sen blev jag lite bekymrad över att jag kommer äta extra mycket. Hos pappa ställs det ständigt något nytt framför mig.
Just nu till exempel så satte min styvmor fram en skål med chips och sade kort och gott "Ät". Och vad gör jag? Jo, jag äter....
Och i morgon skall jag besöka min syster, och där brukar det alltid serveras goda onyttigheter, och i morgon kväll blir det partaj - inte helt kalorifritt...
Så jag har bestämt mig för att denna helgen är en frizon. Inga kalorier räknas. Inga!!!!
Hör du det vågen? Inga!!!
Och du vågen...på måndag skall jag kontrollväga och se om du har förstått!
Först var jag lite bekymrad för att jag inte skall få träna något i helgen. Hela fredag, lördag och söndag utan träningsmöjligheter.
Sen blev jag lite bekymrad över att jag kommer äta extra mycket. Hos pappa ställs det ständigt något nytt framför mig.
Just nu till exempel så satte min styvmor fram en skål med chips och sade kort och gott "Ät". Och vad gör jag? Jo, jag äter....
Och i morgon skall jag besöka min syster, och där brukar det alltid serveras goda onyttigheter, och i morgon kväll blir det partaj - inte helt kalorifritt...
Så jag har bestämt mig för att denna helgen är en frizon. Inga kalorier räknas. Inga!!!!
Hör du det vågen? Inga!!!
Och du vågen...på måndag skall jag kontrollväga och se om du har förstått!
torsdag 22 oktober 2009
Apropå 1989
Jag är förvirrad... Syftet med förra inlägget var ju förstås att säga att i helgen är det dax för jubileumsfesten för gymnasiet.
Har ni kunnat lista ut vem som är jag på bilden? Inte så svårt faktiskt, för jag har inte ändrat mig såvärst mycket.
I kväll blir det tidigt i bingen, för jag skall köra långt i morgon. Boooring :o(
Har ni kunnat lista ut vem som är jag på bilden? Inte så svårt faktiskt, för jag har inte ändrat mig såvärst mycket.
I kväll blir det tidigt i bingen, för jag skall köra långt i morgon. Boooring :o(
1989
En titt i backspeglen...
Såhär såg min klass ut sista året på gymnaset. Det är nu.... eehh... grmf.... 7 år sedan ???
tisdag 20 oktober 2009
Pumpasoppa
Tillagade vår första måltid från "Linas Matkasse" i dag.
Salladen innehöll granatäpple. Rolig frukt, och god syrlig smak i salladen.
Linas Matkasse är en färdighandlat påse med mat för 5 middagar (med medföljande recept) som levereras hem till dörren varannan måndag.
Fantastiks vardagslyx, som vi tänkte prova på ett tag och se om det är något för oss. Av de 5 recepten för denna veckan, valde vi att börja med Pumpasoppa med matvete-sallad.
Det var spännande att prova på något annorlunda, men jag ljuger väl om jag säger att jag kommer göra om denna rätten (som tur var är resternade rätter mera trasitionella). Inte precis det godaste jag har smakat... Men det såg himla fint ut när jag lade upp alla ingridienserna...
Salladen innehöll granatäpple. Rolig frukt, och god syrlig smak i salladen.måndag 19 oktober 2009
Se upp för dårarna - dårarna stängs...
Så har jag alltså gjort en magnetröntgen. Det var inte alls farligt.
Jag hade väl för övrigt inte trott det heller – förutom en nervös spekulation ifall jag skulle ha något oidentifierad metallföremål i kroppen.
När jag kom till röntgen avdelningen möttes jag av en flour-tant.
Ja, hon såg verkligen ut som en sådan dam som gick runt med fluor-skölj på skolorna på 70-talet…
Fluortanten bad mig ta av kjol, BH, smycken och hårspännen och ta på mig landstingets otroligt sexiga patient skjorta (självfallet sa hon inte att den var sexig – det var bara min ironiska kommentar)
Så där stod jag i svarta leggings, en vit skjorta som skulle kunna tillhört min morfar (och han var STOOOOOR) och håret hängande rakt ner i ansiktet. Jag hade kunnat passa in på vilket pyjamasparty som helst.
Fluortanten tejpade fast något som liknade en Omega 3 kapsel på min ljumske, för att visa maskinen vart jag hade ont, och bad mig lägga mig på magen på britsen – sen körde tåget in i tunnlen;: tuff-tuff-tuff.
Det körde så långt att mitt huvud kom ut på andra sidan, så någon klaustrofobi-risk var det inte alls snack om.
Innan tåget gick hade jag fått få mig hörlurar. ”Maskinen väsnas rätt mycket” meddelade fluortanten. NO SHIT, det menar du inte????
Jag föreställer mig att det är ungefär så det låter att ligga mitt i ett kärnkraftverk medan de testar sina larmfunktioner.
Wiiiiooooiiiiooooiiiiooo. Knatter-tjutknatter-tjut, wiiiiiiiiiiiiA, swishploppwiiiioooo knatter-plopp-tjuuuuuut.
Typ ungefär så lät det. Och jättehögt!
I hörlurarna skulle jag under tiden undersökningen pågick få lyssna på radio (CD-skivan som jag tagit med fungerande inte)
Det var ett program på P1 där två kvinnor samtalade. Den ena kvinnan var någon slags kändis. Tror det var hon som slog genom med den svenska versionen av ”Viva Espana” på 70-talet. Men det var inte så mycket jag hörde genom allt , swishploppwiiiioooo, så det spelade egentligen inte så stor roll vad jag lyssnade på.
Emellanåt blev maskinen dock rätt tyst – då stängde fluortanten av radion och bad mig krysta!!!!!
Den sortens krystning hon ville ha var typ som när man sitter på toaletten och har förstoppning.. Så där ligger jag på magen i ett stort rör och med minne om att jag skall ligga alldeles stilla skall jag dessutom försöka krysta – märk väl utan att skita på mig på riktigt.
Vet inte om ni har tänkt på det förut, men när man sitter på toa och har svårt att få jobbet gjort, så andas man inte under tiden. Man tar liksom sats, håller andan och ”push-push-push”. Prova att göra det när du ligger på magen, och framförallt skall försöka hålla inälvorna stilla. DET GÅR INTE!!!!!! MAN MÅSTE ANDAS FÖR TUSAN!!!!
Men hon skällde inte på mig, fluortanten, så jag tror jag gjorde det rätt i all fall.
Och så startade hon radion igen, och knatteri-knatteri-tjut fortsatte ett tag till.
Efterhand så kom jag på mig själv att ligga och vänta på att hon skulle skruva av radion… inte för att jag längtade efter krystningarna, de var rätt jobbiga… men för att hon lät så roligt. En sådan super-torr röst, lite som han lokföraren i ”Se upp för dårarna”…
”Då var det dags att krysta igen, börja nu………………….. och så får du slappna av”
Knatteri-swish-plopp-wiiiiiiiii
Jag hade väl för övrigt inte trott det heller – förutom en nervös spekulation ifall jag skulle ha något oidentifierad metallföremål i kroppen.
När jag kom till röntgen avdelningen möttes jag av en flour-tant.
Ja, hon såg verkligen ut som en sådan dam som gick runt med fluor-skölj på skolorna på 70-talet…
Fluortanten bad mig ta av kjol, BH, smycken och hårspännen och ta på mig landstingets otroligt sexiga patient skjorta (självfallet sa hon inte att den var sexig – det var bara min ironiska kommentar)
Så där stod jag i svarta leggings, en vit skjorta som skulle kunna tillhört min morfar (och han var STOOOOOR) och håret hängande rakt ner i ansiktet. Jag hade kunnat passa in på vilket pyjamasparty som helst.
Fluortanten tejpade fast något som liknade en Omega 3 kapsel på min ljumske, för att visa maskinen vart jag hade ont, och bad mig lägga mig på magen på britsen – sen körde tåget in i tunnlen;: tuff-tuff-tuff.
Det körde så långt att mitt huvud kom ut på andra sidan, så någon klaustrofobi-risk var det inte alls snack om.
Innan tåget gick hade jag fått få mig hörlurar. ”Maskinen väsnas rätt mycket” meddelade fluortanten. NO SHIT, det menar du inte????
Jag föreställer mig att det är ungefär så det låter att ligga mitt i ett kärnkraftverk medan de testar sina larmfunktioner.
Wiiiiooooiiiiooooiiiiooo. Knatter-tjutknatter-tjut, wiiiiiiiiiiiiA, swishploppwiiiioooo knatter-plopp-tjuuuuuut.
Typ ungefär så lät det. Och jättehögt!
I hörlurarna skulle jag under tiden undersökningen pågick få lyssna på radio (CD-skivan som jag tagit med fungerande inte)
Det var ett program på P1 där två kvinnor samtalade. Den ena kvinnan var någon slags kändis. Tror det var hon som slog genom med den svenska versionen av ”Viva Espana” på 70-talet. Men det var inte så mycket jag hörde genom allt , swishploppwiiiioooo, så det spelade egentligen inte så stor roll vad jag lyssnade på.
Emellanåt blev maskinen dock rätt tyst – då stängde fluortanten av radion och bad mig krysta!!!!!
Den sortens krystning hon ville ha var typ som när man sitter på toaletten och har förstoppning.. Så där ligger jag på magen i ett stort rör och med minne om att jag skall ligga alldeles stilla skall jag dessutom försöka krysta – märk väl utan att skita på mig på riktigt.
Vet inte om ni har tänkt på det förut, men när man sitter på toa och har svårt att få jobbet gjort, så andas man inte under tiden. Man tar liksom sats, håller andan och ”push-push-push”. Prova att göra det när du ligger på magen, och framförallt skall försöka hålla inälvorna stilla. DET GÅR INTE!!!!!! MAN MÅSTE ANDAS FÖR TUSAN!!!!
Men hon skällde inte på mig, fluortanten, så jag tror jag gjorde det rätt i all fall.
Och så startade hon radion igen, och knatteri-knatteri-tjut fortsatte ett tag till.
Efterhand så kom jag på mig själv att ligga och vänta på att hon skulle skruva av radion… inte för att jag längtade efter krystningarna, de var rätt jobbiga… men för att hon lät så roligt. En sådan super-torr röst, lite som han lokföraren i ”Se upp för dårarna”…
”Då var det dags att krysta igen, börja nu………………….. och så får du slappna av”
Knatteri-swish-plopp-wiiiiiiiii
söndag 18 oktober 2009
Hollywoodfruar
Har ni kollat på Svenska Hollywoodfruar på 3:an? I så fall bara MÅSTE ni kolla på dessa parodierna, så BRA hon är! Sätter alla tre karaktärerna klockrent.
City Akuten
I morgon skall jag på magnetröntgen.
Jag skall köras in i ett sådant rör som jag trodde bara fantes i sjukhus-serier på tv. Och när man kollar på TV så brukar det alltid att hända något dramatiskt när de ligger där inne - typ att strömmen går, eller att personen i röret har en bortglömd spik i magen som magneten forsöker dra ut ur kroppen!
Tänk om jag har något där inne som jag inte vet om! Jag opererade bort blindtarmen när jag var 12 - läkarna lämnade då kanske kvar en skalpell eller nåt inne i min mage som i morgon kommer skära sig ut genom kroppen på mig.
I normala fall har jag inga problem med trånga utrymmen - men när man läser papprena jag fått hem börjar det nästan krypa i kroppen på mig;
"Du ligger på ett undersökningsbord som skjuts in i en tunnel till magnetens mitt........du har hela tiden möjlighet att kontakta personalen genom ett högtalarsystem eller en ringklocka.......undersökningen tar mellan 30-60 minuter.......Det är mycket viktigt att du ligger alldeles stilla....."
Shit - jag börjar bli lite nervös nu.
Jag skall köras in i ett sådant rör som jag trodde bara fantes i sjukhus-serier på tv. Och när man kollar på TV så brukar det alltid att hända något dramatiskt när de ligger där inne - typ att strömmen går, eller att personen i röret har en bortglömd spik i magen som magneten forsöker dra ut ur kroppen!
Tänk om jag har något där inne som jag inte vet om! Jag opererade bort blindtarmen när jag var 12 - läkarna lämnade då kanske kvar en skalpell eller nåt inne i min mage som i morgon kommer skära sig ut genom kroppen på mig.
I normala fall har jag inga problem med trånga utrymmen - men när man läser papprena jag fått hem börjar det nästan krypa i kroppen på mig;
"Du ligger på ett undersökningsbord som skjuts in i en tunnel till magnetens mitt........du har hela tiden möjlighet att kontakta personalen genom ett högtalarsystem eller en ringklocka.......undersökningen tar mellan 30-60 minuter.......Det är mycket viktigt att du ligger alldeles stilla....."
Shit - jag börjar bli lite nervös nu.
Dop
Skall på dop i dag till Lille Isabel (Min Store Isabel bor i Lindome med lillsyrran Sofie . Skit, det börjar bli krångligt att hålla isär dom nu, alla tjejerna....)
I alla fall - jag skall på dop. Har gjort ett scrapbookingalbum till henne - det är därför jag varit så upptagen i veckan.´(och ja, Ismo och Marie - det är därför jag snokade bland era foton i helgen...)
Och det var värt den tiden jag jag ner. Det blev så himla fint - jag är så stolt över det att jag måste visa upp det för er här. Det är inte så många sidor ännu - tanken är att jag skall göra nya sidor efterhand.
fredag 16 oktober 2009
Till mina jobbakompisar
Här är bildbevis!
Jag har gjort middag.... Jag har ätit den!
Okey???
Får ja äta godis nu????????
Höstmätarträdet och lite annat
Sicken vecka detta har varit!
Varje kväll, lagom tills att det var dax att gå till sängs, har jag kommit på mig själv att jag varken har bloggat, varit på Facebook eller ens läst Aftonbladet.
Har liksom haft fullt upp med annat.
I helgen för exempel så var jag ute på långpromenad. Passade på att fotta "Höstmätarträdet", Det börjar ändra färg nu.
Fottade annat oxå - min underbara lilla telefon fick ju såklart följa med på promenaden för jag ville se vad den gick för i kameraväg.
Här är till exempel Majsåkern jag berättade om i mitt skräck-inlägg (här ), Den är inte alls lika skrämmande i dagsljus, som den är när det är mörkt.
Och ett annorlunda träd... Undrar vad det har varit med om? En höststorm för länge sedan?
Och några bär.....
tisdag 13 oktober 2009
Vad är detta?
--------------------------------------------------------------
Ovi Mail: Simple and user-friendly interface
http://mail.ovi.com
Har ni hört den förrut?
Har inte tal på hur många gånger jag har berättat denna historien - men den är så bra, så jag gör det en gång till...
De Tre Små Ankungarna:
Det hela begav sig på min födelsedag för si sådär en 7 år sedan, när min förstfödde var en liten knatte på 10 år.
Han var på Skånes Djurpark med sin klass, och rätt som det var ringer han till mig från frökens mobil.
"Mamma, de säljer ankungar här - kan jag få köpa en?"
"Nej!"
"Men mamma...."
... och så förklarade jag väldigt pedagogiskt att vi inte kunde ha en anka hemma hos oss. Det är inte tillåtet med ankor i vårt villa-område, våra katter skulle vara elaka mot dom osv.
Sonen svarar lite buttert "Okejdå" och så var det inte mera med det...
....trodde jag....
För när sen kom hem från jobb den dagen möter mig sonen på altanen; "Grattis på födelsedagen mamma"
Utom sig av lycka hoppar han runt och väntar på att jag skall masa mig in i hallen.
Och vad väntar mig??? Inte mindre än 3 små ankor!!!
Hur gick det till???
Jo, när sonen lagt på luren efter vårt samtal hade han glädjeskuttande sprungit till sin fröken och sagt att "Mamma sa att jag fick".
När sedan hans bästa kompis hade fått nej från sin mamma, sa han att det var OK att kompisen fick ha sin anka hos oss.
Och när även hans flickväns mamma sa nej, så hade han lagt armen om henne och sagt "Jag köper en till dig, jag"
Ja, vad gör man som mamma i ett sådant läge? Sonen hade totalt ignorerat vad jag sagt (vänta lite här... så är det även i dag....) Men å andra sidan - han var så glad och entusiastisk, och han hade fixat det så himla fint till ankorna i ett gammalt akvarie med värmelmpa och allt...
I fall ni undrar så fick ankorna bo hos oss en veckas tid tills vi hittade nytt hem till dom på en gård.
De Tre Små Ankungarna:
Det hela begav sig på min födelsedag för si sådär en 7 år sedan, när min förstfödde var en liten knatte på 10 år.
Han var på Skånes Djurpark med sin klass, och rätt som det var ringer han till mig från frökens mobil.
"Mamma, de säljer ankungar här - kan jag få köpa en?"
"Nej!"
"Men mamma...."
... och så förklarade jag väldigt pedagogiskt att vi inte kunde ha en anka hemma hos oss. Det är inte tillåtet med ankor i vårt villa-område, våra katter skulle vara elaka mot dom osv.
Sonen svarar lite buttert "Okejdå" och så var det inte mera med det...
....trodde jag....
För när sen kom hem från jobb den dagen möter mig sonen på altanen; "Grattis på födelsedagen mamma"
Utom sig av lycka hoppar han runt och väntar på att jag skall masa mig in i hallen.
Och vad väntar mig??? Inte mindre än 3 små ankor!!!
Hur gick det till???
Jo, när sonen lagt på luren efter vårt samtal hade han glädjeskuttande sprungit till sin fröken och sagt att "Mamma sa att jag fick".
När sedan hans bästa kompis hade fått nej från sin mamma, sa han att det var OK att kompisen fick ha sin anka hos oss.
Och när även hans flickväns mamma sa nej, så hade han lagt armen om henne och sagt "Jag köper en till dig, jag"
Ja, vad gör man som mamma i ett sådant läge? Sonen hade totalt ignorerat vad jag sagt (vänta lite här... så är det även i dag....) Men å andra sidan - han var så glad och entusiastisk, och han hade fixat det så himla fint till ankorna i ett gammalt akvarie med värmelmpa och allt...
I fall ni undrar så fick ankorna bo hos oss en veckas tid tills vi hittade nytt hem till dom på en gård.
Visst är de söta de små liven - både ankungrna och arvingarna :o)
Snipp -snapp- snut, så var sagan slut...
10 Sanningar om mig
Fick en utmaning av Charlotte. (Ännu en som insett att jag inte kan säga nej till sådant...)
Utmaningen lyder: Skriv 10 sanningar om dig själv.
Okey... Here we go!
1. Är kontrollfreak - skulle gärna göra allt här i världen själv, så jag visste att det blev gjort på det sättet jag ville ha det.
2. Avskyr fettet på min kropp, trots att jag VET att det inte är så illa.
3. Tror på rättvisa - eller rättare sagt avskyr orättvisa!!
4. Älskar ljudböcker. Forsöker läsa sjäv, men hallåååå - det är så mycket skönare när någon läser för mig...
5. Har en vilja av stål - om jag brinner för något...annars lägger jag mig gärna.
6. Har stärk modersinnstinkt - om något händer mina barn kommer kattmamman fram.
7. Kan inte säga nej till en utmaning. Både på gott och ont... har ju faktiskt varit snusfri i snart ett år pga just en sådan...
8. Bjuder gärna och ofta på mig själv.
9. Smyg-äter godis - och tror på fullt allvar att om ingen ser det, så innehåller det inga kalorier.
10. Älskar att planera och påbörja saker. (Tänk om jag vore lika bra på att slutför allt)
Skickar utmningen vidare till Angeliqa, Åse och Marie
Utmaningen lyder: Skriv 10 sanningar om dig själv.
Okey... Here we go!
1. Är kontrollfreak - skulle gärna göra allt här i världen själv, så jag visste att det blev gjort på det sättet jag ville ha det.
2. Avskyr fettet på min kropp, trots att jag VET att det inte är så illa.
3. Tror på rättvisa - eller rättare sagt avskyr orättvisa!!
4. Älskar ljudböcker. Forsöker läsa sjäv, men hallåååå - det är så mycket skönare när någon läser för mig...
5. Har en vilja av stål - om jag brinner för något...annars lägger jag mig gärna.
6. Har stärk modersinnstinkt - om något händer mina barn kommer kattmamman fram.
7. Kan inte säga nej till en utmaning. Både på gott och ont... har ju faktiskt varit snusfri i snart ett år pga just en sådan...
8. Bjuder gärna och ofta på mig själv.
9. Smyg-äter godis - och tror på fullt allvar att om ingen ser det, så innehåller det inga kalorier.
10. Älskar att planera och påbörja saker. (Tänk om jag vore lika bra på att slutför allt)
Skickar utmningen vidare till Angeliqa, Åse och Marie
lördag 10 oktober 2009
Heja Blå-Gult
Nu får vi hålla tummarna för Svensta fotbollslandslaget i kväll. Vore väl synd om allt hopp om Sydafrika försvann redan nu.
Förra gången de mötte Danmark kollade jag och Mats på matchen i Egypten. Snacka om besvikelse! (Matchen altså - inte Egypten...) Här är Mats inför den matchen.
Kom igen nu killar!!!!! Snälla - gör det bättre i kväll!
fredag 9 oktober 2009
Eftersvett!!!
I dag skall jag sprida ut mina tankar kring det föga glamorösa ämnet eftersvett.
När är det rätt tid att hoppa i duschen?
När jag tränar på jobb på morgonen så går jag av naturliga själ in i duschen direkt när jag har tränat klart. Detta innebär att jag numera alltid bär smink på jobb tisdag och torsdagar! Varför? Jo, av den enkla anledningen att jag efter att ha duschat måste hitta på saker att göra innan jag klär på mig. Klär jag på mig direkt så svettar jag ner mina kläder innan jag hinner in på kontoret!
När jag tränar hemma då? Då tar jag god tid på mig innan jag hoppar i duschen. Jag surfar eller tittar på tv, eller något annat icke-värde-skapande.
Och vad händer då? Jag blir genomfrusen in på skelettet. Jag får stå till upptining i hett vatten i 20 minuter för att bli människa igen.
Skall det vara på detta viset? Finns det någon formel för hur länge man skall vänta? Baserad på träningstid, intensitet, min vikt och temperatur i träningslokalen är det optimalt att vänta X antal minuter innan jag duschar - då slipper jag fortsätta svettas efter att jag gjort mig ren och fin, och jag slipper oxå att vara en ispinne när jag ställer mig i duschen.
Kanske dagens I-landsproblem, vad vet jag? Men i dessa Nobel-tider borde det väl finnas någon smart jäkel som kan ta reda på detta för mig?
När är det rätt tid att hoppa i duschen?
När jag tränar på jobb på morgonen så går jag av naturliga själ in i duschen direkt när jag har tränat klart. Detta innebär att jag numera alltid bär smink på jobb tisdag och torsdagar! Varför? Jo, av den enkla anledningen att jag efter att ha duschat måste hitta på saker att göra innan jag klär på mig. Klär jag på mig direkt så svettar jag ner mina kläder innan jag hinner in på kontoret!
När jag tränar hemma då? Då tar jag god tid på mig innan jag hoppar i duschen. Jag surfar eller tittar på tv, eller något annat icke-värde-skapande.
Och vad händer då? Jag blir genomfrusen in på skelettet. Jag får stå till upptining i hett vatten i 20 minuter för att bli människa igen.
Skall det vara på detta viset? Finns det någon formel för hur länge man skall vänta? Baserad på träningstid, intensitet, min vikt och temperatur i träningslokalen är det optimalt att vänta X antal minuter innan jag duschar - då slipper jag fortsätta svettas efter att jag gjort mig ren och fin, och jag slipper oxå att vara en ispinne när jag ställer mig i duschen.
Kanske dagens I-landsproblem, vad vet jag? Men i dessa Nobel-tider borde det väl finnas någon smart jäkel som kan ta reda på detta för mig?
torsdag 8 oktober 2009
Sofia dansar gogo
Hörde denna i bilen på väg till jobb i morse - och nu har jag gått och gnolat på den hela dagen. Men håll med om att man blir glad :o)
Kökstjänst
Jobbar febrilt i köket för att sno ihopa en hederlig husmanns-middag. Det är kålpudding som står på menyn i det Jönssonska hemmet i dag. Kålpudding med kokt potatis, brunsås och lingon. Låter gott va?
Men det receptet jag har hittat lämnar ett och annat till fantasin. Till excempel står det;
1msk matfett.
Jaha??? Matfett? Öppnar jag kylen så finns det hur mycket fett som helst. Jag har stekmargarin, rapsolja, matolja, olivolja, och även Lätt o lagom. Spelar det någon roll vad jag använder? Jag använde matolja i alla fall - det lät mest rätt.
Sen denna:
1/2 kålhuvud
Visst - jag förstår ju att det är grönsaken de syftar till - men har ni någonsin handlat ett kålhuvud? Är ni medvetna om vilken skillnad det är i storlek och vikt på dom? Nu stod det altså 1/2 i receptet, så jag har använt halva det vi hade köpt hem, men vore det inte mera inteligent att skiva typ 1kg eller något sådant?
Tänk att få komma hem till dukat bord varje dag, och slippa bry huvudet med saker som detta...
Men det receptet jag har hittat lämnar ett och annat till fantasin. Till excempel står det;
1msk matfett.
Jaha??? Matfett? Öppnar jag kylen så finns det hur mycket fett som helst. Jag har stekmargarin, rapsolja, matolja, olivolja, och även Lätt o lagom. Spelar det någon roll vad jag använder? Jag använde matolja i alla fall - det lät mest rätt.
Sen denna:
1/2 kålhuvud
Visst - jag förstår ju att det är grönsaken de syftar till - men har ni någonsin handlat ett kålhuvud? Är ni medvetna om vilken skillnad det är i storlek och vikt på dom? Nu stod det altså 1/2 i receptet, så jag har använt halva det vi hade köpt hem, men vore det inte mera inteligent att skiva typ 1kg eller något sådant?
Tänk att få komma hem till dukat bord varje dag, och slippa bry huvudet med saker som detta...
tisdag 6 oktober 2009
Stöd Rosa Bandet
Charlotte har lagt upp en utmaning om att skänka hälften av sina bloggpengar till "Rosa bandet" denna månaden.
Nu vet jag inget om hur man tjänar pengar på min blogg - och med tanke på min lilla beskedna skara läsare tror jag inte det är värt mödan att ta reda på det heller...
Men jag har hittat mitt eget lilla sätt att stödja kampen mot bröstcancer:
Inte nog med att de har samlat alla de rosa bilarna i samma påse (det är de jag gillar messt) men man stödjer även Rosa Bandet när man köper dom. Det om något måste väl vara en godkänt orsak att fuska lite med dieten...
Nu vet jag inget om hur man tjänar pengar på min blogg - och med tanke på min lilla beskedna skara läsare tror jag inte det är värt mödan att ta reda på det heller...
Men jag har hittat mitt eget lilla sätt att stödja kampen mot bröstcancer:
Inte nog med att de har samlat alla de rosa bilarna i samma påse (det är de jag gillar messt) men man stödjer även Rosa Bandet när man köper dom. Det om något måste väl vara en godkänt orsak att fuska lite med dieten...
måndag 5 oktober 2009
Klassfest!
Jag har mindre än tre veckor på mig att bli framgångsrik, berömd, vacker, smal och rik. Om mindre än tre veckor skall jag på klassfest "20 år efter"....
Det är då vi skall se reslutatet av den mödan man lade i skolan i ungdomens glada dagar. Vad har det blivit av oss?
Vem har mest pengar, bäst jobb, flest barn, mest silicon, minst fett?
Vem har gjort succe inom tv, skvallerblaskor eller showbiz?
Vem bor kvar i byn' och vem har flyttat till storstaden?
Vem har suttit inne, åkt utomlands eller gått i kloster.
Frågorna är många, och man vill ju gärna imponera lite i alla fall!
Så vad har jag åstakommit de senaste 20 åren?
Jo:
Jag hade modet att bryta upp och flytta utomlands. Om än bara den korta vägen från Norge till Sverige - men som 19-åring var det ett rätt så stort steg.
Jag är gift och har två barn.
Förvisso var jag tvungen att gifta mig två gånger för att det skulle bli bra, men vem har inte gjort det nu för tiden, så det är inget konstigt med det.
Jag har eget hus och bil (bil och bil... jag har Ford...)
Jag har ett bra jobb.
Jag imponerar kanske inte på mina förra klasskompisar om jag säger att jag jagar leveranser (det var väl ungefär det de förväntat sig av mig efter mina föga imponerande resultat i gymnasiet...) men om jag drar till med min engelska titel på visitkortet så kanske någon blir halft imponerad i all fall ;o)
Det är då vi skall se reslutatet av den mödan man lade i skolan i ungdomens glada dagar. Vad har det blivit av oss?
Vem har mest pengar, bäst jobb, flest barn, mest silicon, minst fett?
Vem har gjort succe inom tv, skvallerblaskor eller showbiz?
Vem bor kvar i byn' och vem har flyttat till storstaden?
Vem har suttit inne, åkt utomlands eller gått i kloster.
Frågorna är många, och man vill ju gärna imponera lite i alla fall!
Så vad har jag åstakommit de senaste 20 åren?
Jo:
Jag hade modet att bryta upp och flytta utomlands. Om än bara den korta vägen från Norge till Sverige - men som 19-åring var det ett rätt så stort steg.
Jag är gift och har två barn.
Förvisso var jag tvungen att gifta mig två gånger för att det skulle bli bra, men vem har inte gjort det nu för tiden, så det är inget konstigt med det.
Jag har eget hus och bil (bil och bil... jag har Ford...)
Jag har ett bra jobb.
Jag imponerar kanske inte på mina förra klasskompisar om jag säger att jag jagar leveranser (det var väl ungefär det de förväntat sig av mig efter mina föga imponerande resultat i gymnasiet...) men om jag drar till med min engelska titel på visitkortet så kanske någon blir halft imponerad i all fall ;o)
Summa summarum tror jag jag kan gå in i festlokalen med höjd huvud.
Guuuuuud va' roligt det skall bli!!!!!
Utmaning
Jag har blivit utmanad av Aggebagge. Varför gör hon så mot mig? Hon vet ju att jag inte kan motstå en utmaning (hmmm... där har jag kanske svaret på frågan!!!)
Reglerna är enkla:
Gå in i den sjätte bildmappen på din dator och lägg upp den sjätte bilden.
Förklara vad den föreställer och utmana sex nya bloggare.
Den sista punkten blir lite knepig, med tanke på att jag knappt följer några bloggar (satsar mera på kvalitet än kvantitet kan man väl säga).
Men jag bangar inte för det.
Jag utmanar helt enkelt de få jag följer, vare sig det är kändisar eller inte, eller om ni vet om min existens eller ej.
Så om du blivit utmanad av mig - känn dig hedrad - jag gillar din blogg :o)
I alla fall, här kommer min bild:
Bilden föreställer en dansande Lucas (Mats gudbarn). Den togs i Augusti under en grillkväll hos Ismo och Marie.
Jag väljer att utmana:
http://blogg.aftonbladet.se/fotbollsfrun
http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen
http://www.emida.blogspot.com/
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.9563825
http://hakanpaulsson.blogspot.com/
söndag 4 oktober 2009
Det fungerade!!!!!
Nu när jag äntligen är lycklig ägare av en N86 gäller det att sätta sig på skolbänken för att forsöka lära sig hur allt fungerar.
Jag kan lova er att det inte är lätt att lära en gammal hund att sitta.
Bara en så liten bagtell som att mellanslagstangenten sitter på annat ställe på Nokian än på Sony Ericsson ställer till det för mig- varje gång jag forsökt göra ett mellanslag har jag iställe kopplat bort T9, och ändrat till stora bokstaver - Gissa om det kommit många svordommar ur denna mun.... Dax att tvätta sig med grönsåpa tror jag!
Men - nu är första hindret avklarat - jag har fått till mobilbloggningen. Det fungerar inte på samm sätt som med min gamla, här får jag skicka som ett e-mail, och jag såg att mailservern passade på att lägga in lite reklam. Ber om ursäkt för det, och hoppas ni kan leva med att denna kanal inte är helt reklamfri :o(
Bilden på Curran har mobilbloggats från soffn, via WLAN. Jag gör ett nytt test senare i dag från någonannanstans där jag använder 3G (om det nu är möjligt att ta sig ur huset, så som vädret är nu :o(
Jag har dessutom forsökt ringa med telefonen!!! Hör och häpna -även detta kan man göra med min lilla supermaskin :o)
Nu måste jag sätta mig och leka vidare....
Försök nr 1.000.000
--------------------------------------------------------------
Ovi Store: Get free stuff for your mobile phone
http://store.ovi.com/?cid=ovistore-fw-bac-na-acq-na-ovimail-g0-na-1
lördag 3 oktober 2009
fredag 2 oktober 2009
Jag får ont långt in i själen
Ang. denna artikel i Aftonbladet, om en 10-årig flicka som våldtagits av skolkamrater - i skolan.
Kan man fortsätta vara barn när man som 10-åring våltagits av jämnåriga?
Hur kommer denna flicka utvecklas i tonåren? Kommer hon någonsin kunna våga lita på någon? Vara vän med en kille, eller ha ett förhållande?
Och killarna - kommer det en vacker dag gå upp för dom vad de har gjort?
De är förstås tillräckligt gamla redan för att förstå att de gjort något som de hade hamnat i fängelse för om de varit några år äldre - Men kommer de någonsinn på riktigt förstå vad de gjort mot denna tjej? Om om de gör det - hur kommer de att må?
Och hur mår man som förälder när ens barn har våldtagits i skolan, av skolkompisar?
Eller när ens barn är forövaren?
Det är så många offer här.
Jag blir så ledsen, och får så ont.
Och är så tacksam för att jag inte är en av dom.
Kan man fortsätta vara barn när man som 10-åring våltagits av jämnåriga?
Hur kommer denna flicka utvecklas i tonåren? Kommer hon någonsin kunna våga lita på någon? Vara vän med en kille, eller ha ett förhållande?
Och killarna - kommer det en vacker dag gå upp för dom vad de har gjort?
De är förstås tillräckligt gamla redan för att förstå att de gjort något som de hade hamnat i fängelse för om de varit några år äldre - Men kommer de någonsinn på riktigt förstå vad de gjort mot denna tjej? Om om de gör det - hur kommer de att må?
Och hur mår man som förälder när ens barn har våldtagits i skolan, av skolkompisar?
Eller när ens barn är forövaren?
Det är så många offer här.
Jag blir så ledsen, och får så ont.
Och är så tacksam för att jag inte är en av dom.
torsdag 1 oktober 2009
Nu är dom arga igen...
Ni vet de där muskel embryona jag berättade om i mitten av Augusti (kolla här om ni inte läste inlägget när det begav sig)
Nu har jag lyckats reta upp dom igen...
Jag har ju tränat väldans flitigt den senaste tiden, och troligtvis tyckte de små jäklarna att jag började bli lite för kaxig - har ju inte haft någon träningsverk att snacka om senaste månaden - så de bestämde sig för att ställa till med jäkelskap.
Den avgörande faktorn var nog att jag i går avvek från crosstrainer och rodd som de har blivit vana vid, och dristade mig att köra ett mage/rygg program på DVD, och då vaknade dom till liv de små rackarna!
Sen i eftermiddags har de varit i full gång längs revbensspjällen på ryggen. Med krigsmålade ansikten har de skrikit och stampat och huggit och bitit. Jag kan nästan föreställa mig dom som små ettriga indianmyror som dansar krigsdans runt en totempåle!
Men vet ni vad? Jag är inte rädd för dom!
Jag vann över dom förra gången, och jag skall göra det igen! Och nästa gång de vågar sig fram skall jag stampa tillbaka ännu en gång! De kan helt enkelt inte vinna över mig, för jag är oövervinnelig!
Hör ni det - Oövervinnelig!!!!!
Nu har jag lyckats reta upp dom igen...
Jag har ju tränat väldans flitigt den senaste tiden, och troligtvis tyckte de små jäklarna att jag började bli lite för kaxig - har ju inte haft någon träningsverk att snacka om senaste månaden - så de bestämde sig för att ställa till med jäkelskap.
Den avgörande faktorn var nog att jag i går avvek från crosstrainer och rodd som de har blivit vana vid, och dristade mig att köra ett mage/rygg program på DVD, och då vaknade dom till liv de små rackarna!
Sen i eftermiddags har de varit i full gång längs revbensspjällen på ryggen. Med krigsmålade ansikten har de skrikit och stampat och huggit och bitit. Jag kan nästan föreställa mig dom som små ettriga indianmyror som dansar krigsdans runt en totempåle!
Men vet ni vad? Jag är inte rädd för dom!
Jag vann över dom förra gången, och jag skall göra det igen! Och nästa gång de vågar sig fram skall jag stampa tillbaka ännu en gång! De kan helt enkelt inte vinna över mig, för jag är oövervinnelig!
Hör ni det - Oövervinnelig!!!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)