Träningsvärk

Så har jag i alla fall fått bekräftat att jag faktiskt har muskler på min rygg.
Jag har länge retat mig på dallret på ryggen och trott att det var fettvalkar – men så är det inte – det är vilande muskler. Eller förresten – det är inte vilande muskler längre. Det är uppretade, irriterade, ja rent av förbannade muskler, som stampar och svär och snackar skit om mig för att jag har väckt dom. De har under dagen marscherat i protesttåg och sjungit kampsånger, skickat hatbrev och stuckit nålar i woodoo-dockor för att försöka ta knäcken på mig.
Jag har en liten misstanke om att de skickat infiltratörer till lungorna också – för det spänner i lungorna när jag andas – jag får liksom försöka expandera lungorna endast framåt, för där är det inga uppretade, nyväckta muskler som håller emot.
Allt detta tycks alltså vara resultatet av gårdagens träning. Jag rodde ynka 5000 meter, och i dag känns det som jag har blivit överkörd av en ångvält eller två!
Men om de små muskel-embryona trodde att de skulle få lägga sig i dvala igen bara för att de djävlas lite så har de valt fel person att bråka med. I morgon bitti är det nämligen dags på nytt, 5000 meter innan arbetsdagen börjar. Så det så!!!!