”Det är svårt att inte överväldigas av en varm känsla, när man ser en kattunge eller någon annan djurunge. Nästan alla tycker att de är söta och gulliga. Detta beror på att alla däggdjurs ungar har vissa gemensamma drag. Djurungar har ett stort huvud i förhållande till kroppen, en kort nos och ett kort ansiktsparti i förhållande till föräldrarnas och relativt stora ögon. Detta är signaler som berättar för de vuxna djuren att individen är en unge. Därför är den ofarlig och behöver skyddas. Signalerna är så lika att de fungerar tvärs över artgränserna - annars skulle vi ju inte tycka att en kattunge är gullig - och det finns många exempel på djur som har tagit sig an andra arters ungar. Rent biologiskt är det emellertid märkligt att en individ från en art känner behov av att skydda en annan arts ungar.
Människobarn har för övrigt precis samma egenskaper som andra däggdjurs ungar. Det garanterar att föräldrarna tar hand om barnet."
Jag tycker detta är så himla facinerande. Det stämmer ju verkligen! Det är inte många djurarter där man inte tycket barnen är söta. Själv regerar jag som många andra med att ändra röstläget – det blir pipigt och barnsligt på något vis (alltså ”plutti-plutti-plutti” om ni förstår vad jag menar) Sen kan jag komma på mig själv med att göra miner med ansiktet, lägga huvudet på sned och gärna söka mig närmre. Och ovanstående text visar alltså att det inte är jag som är konstig – det är naturen som skapat denna formel för nyfödda varelser för att man skall ta extra väl hand om dom.
Kolla in den här sötnosen till exempel... Det är Curry när han var liten. Det är ju inte konstigt att jag ville behålla honom? Det var helt enkelt en biologisk signal från honom som sa till mig att beskydda och ta hand om denna lilla varelsen :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar