Inför Tjejmilen

På söndag är det dax! Årets Tjejmil i Stockholm!

Vi är ett gäng nuvarande och före detta Haldex'are som varje år, sista helgen i Augusti, styr mot huvudstaden.

Om man funderar i banor kring tjejmilen, träning osv är det konstigt hur mycket tankarna kan ändras på bara några dagar. I dag, och fram till på söndag går tankarna ungefär såhär:

Suck, hur skall jag orka med detta?

Har jag inte lite ont i knäet?

Lite småförkyld är jag nog i alla fall?

Om jag inte orkar springa hela vägen så är det för att;

- jag inte har hunnit träna så mycket som jag hade velat

- eller för att jag har lite ont någonstans

- eller för att jag nog är lite småförkyld.

osv. osv. Du anar inte hur många ursäkter en motionär kan komma på för att rettfärdiggöra sin eventuellt "dårliga" prestation på loppet.

På söndag eftermiddag däremot är det andra bullar. Då går tankarna (och snacket) såhär:

Nästa år skall jag absolut komma under xx minuter!

Jag skall börja träna redan nu!

Jag skall inte lägga av under vintern!

Skall springa MINST två gånger i veckan!

Oj,oj,oj vad jag skall intervallträna för att få upp farten och flåset!

Det "roliga" är att detta upprepar sig år efter år... Varför kan jag inte då EN ända gång vara laddad och övertygad om att just denna gången skall jag sätta personligt rekord?

Jag, Jennifer och Angeliqa inför Tjejmilen -08