Bekvämlighetszon

I morse gick jag upp klockan 06.00 för att träna innan jobb.
Det är en härlig känsla när man sätter sig framför jobbadatorn’ och vet att man redan har gjort något nyttigt. På något sätt kickstartas man, och man blir inspirerad att fortsätta vara duktig resten av dagen - för att liksom inte förstöra det man påbörjat.

Dock är det ju onekligen många tankar som far genom huvudet i arla morgonstund.
Den första brukar vara : "Hur korkad är jag egentligen?" Att frivilligt gå upp en timme innan jag egentligen behöver, medan Mats grymtar lite nöjd och vänder sig i sömnen.
Den andra är: "Hur korkad är jag egentligen?" (detta är inte felskrivning - tanken upprepar sig) Jag går alltså frivilligt upp en timme tidigare än nödvändigt - för att slita häcken av mig....
Sen - när man väl tagit sig till träningslokalen, börjat röra sig så smått, och endorfinerna börjar "rinna till" kommer de lite mera positiva tankarna;
" I dag skall jag verkligen kämpa hårt, I dag skall jag springa/cykla/ro si och så långt , eller si och så snabbt. Och jag skall göra si och så många situps, armhävningar, rygglyft ect. Jag skall verkligen ge järnet, inte ge upp för att jag blir svettig/det brinner i musklerna/lungorna håller på att sprängas. Jag skall helt enkelt se till att bege mig ut ur bekvämlighetszonen.
Ja, det var tanke nummer tre det.... Den brukar inte va’ kvar så länge hos mig... Oftast kommer tanke nummer fyra mycket snabbt; ”suck-stön-flås-suck igen” - Det blir lite som en ängel och djävul på var sin axel. Änglen är tanke nummer tre ("Kämpa på-var duktig-ut ur bekvämlighetszonen") Djävulen är tanke nummer 4 : ”Ta det lugnt, sänk farten, slappna av - du behöver inte köra så långt som du planerade, det är ingen fara, det kan du göra NÄSTA gång du tränar”.

Behöver jag säga vem som brukar vinna?