Sidor

torsdag 26 januari 2012

Det är lätt att vara efteråt-klok

En ung tjej vars blogg jag följer tog upp frågan om barnvakt eller inte i ett inlägg.

Det fick mig att börja tänka.
På hur jag gjorde.
På vad jag borde ha gjort.

Minnet kan svika mig - men jag tror med handen på hjärtat jag kan säga att mina barn har varit bortlämnade över natten färre än 5 gånger i sina liv.
Någon timme här och var när jag och exet var tvungna att göra något tillsammans blev det nog oxå genom åren.
Jag skall inte irra mig in på varför det blev på detta viset, men jag skall däremot ge några handfasta råd till de som är i fasen "småbarnsförälder":

1. Du är inte en dårlig förälder för att du lämanar bort ditt barn över natten till mor- och far-förälder, övrig familj eller goda vänner.
Tvärtimot tror jag barnen behöver det - och när de blir några år gamla tycker de troligtvis oxå det är riktigt kul att få sova borta.

2. Du är inte en dårlig förälder för att du ber om barnvakt för att du vill eller måste göra något när den andra föräldern inte är hemma och kan ta hand om ert barn.

3. Du är inte en dårlig förälder för att du inom rimliga gränser fortsätter med  - eller hittar nya - EGNA intressen. UTANFÖR hemmet - UTAN barn - UTAN den andra föräldern.

4. Låt mig upprepa 3:an på ett annat vis:
Den andra föräldern måste på lika villkor ta ansvar för barnet!
Dens jobb, dens intressen och dens liv är på inget vis mera värdefullt och viktigt än ditt.
Och ursäkter som att barnet behöver just dig till en specifik grej får mig såhär i efterhand - när jag inte själv är mitt uppe i soppan - att må illa!!!

Ett excempel:
Det är lördag förmiddag. Båda föräldarna är lediga, inga har några planer för dagen.
Det är super-rea på HM, och du vill ha en ny tröja.
Barnet är besvärligt att mata nu för tiden - vill inte ta flaskan, och får magknip efteråt.
Det är matdax om ca 1 timme - vad gör du?
   a. Väntar tills efter matningen, sen sticker du till stan (och såklart hem så snabbt som möjligt, för man vill    ju inte belasta den stackars andra föräldern mera än nödvändigt med att "passa sitt barn")
   b. Åker till stan snabbt som faan för att hinna hem igen till matningen.
   c. Åker till stan och tar den tid du behöver för att hitta en tröja. Skickar ett sms hem; "Jag träffade Anna på stan, tar en fika med henne innan jag kommer hem. Puss"

Det finns inget facit på denna frågan.
Jag vet vad jag gjorde.
Fundera över varför du gör det du gör...

Det var allt för i dag från mig
Been there - done that - got the t-shirt

1 kommentar:

Anonym sa...

Haha, klockrent!!! Jag får nog säga att jag tillhör katergorin som aldrig haft problem att lämna över lika ansvar till barnens pappa och jag har nog alltid tagit den tid det behövs för det jag skullat göra hemifrång (läs volleyboll...). Och jag instämmer i ditt "må illa" över när man inte har förnuft att "dela lika" på ansvar och förpliktelser. Du är en klok kvinna, Hege!

kram Marie