En intressant grej från klassfesten i Norge:
Min klasskompis Lill började helt plötseligt citera från en uppsats jag skrivit i gymnaset.
Själv kommer jag ihåg den mycket väl. Det var en välskriven dock sorgelig historia, fylld med metaforer och symboler, om en ung tjejs sista timmar i livet.
Att jag kommer ihåg den är väl ingen sensation. Men jag fick rätt lång haka när Lill ordagrant refererar slutmeningen
"Vattnet hade torkat, klockan hade stannat; hon var död"
Kuul att uppsatsen gjorde intryck - och kuul att det finns flera än mig som kommer ihåg denna sortens detaljer från lääänge sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar