Två år!

Två år!
eller 24 månader!
eller 104 veckor!
eller 730 dagar!
eller.....

Exact så länge sen är det jag intog någon som helst form utav nikotin.
Ungefär vid 9.15 på förmiddagen den 27. november beslöt jag mig för att INTE ta den vanliga efter-frukost-prisen.
Iställed tog jag min halvfulla dosa ur fickan, och min oöppnade dosa ur handväskan och gav till en kollega.
Nu tror ni kanske att jag saknar snusen i och med att jag minns detta så väl?
Men nej - det gör jag verkligen inte. Efter de första månaderna som rent ut sagt var fruktnasvärda har jag inte haft många stunder där jag saknat snus (eller nikotin över huvud taget).
Däremot är den dagen, och det beslutet, något jag är stolt över, och något som speglar den karraktär och viljestyrka jag kan besitta när jag väl har bestämt mig för att genomföra något.
Och man behöver att veta - och upprepa för sig själv - att man är bra på något.
Så 27. November är min fira-mig-själv-för-att-jag-är-bra-dag

Grattis till mig!
Och grattis till Mats, Angeliqa, Anders och Stefan som slutade samtidigt (+/- en dag) Ni skall oxå vara extra stolta över er själva!