Snabb som ögat

Ni vet att man ibland använder uttrycket "snabb som ögat" ... Har tänkt på det.. det är ett himla bra utrryck - för ögat är verkligen snabbt.
Som en dag när jag cyklade hem från jobb och hade världens medvind. (dvs INTE i dag, för i dag hade jag motvind så det stod härligare till...) 
Men i alla fall... Jag kom i en rasande fart framåt. I motsatt riktning  (dvs mot mig) kom en kamikaze-fluga i lika hög fart.
Kamikaze-flugan och mitt öga låg i samma bana, och en kollision var oundviklig. Detta visste ju inte jag då - för flugor är rätt små varelser och inte så lätta att upptäcka i fart.
Om kamikazeflugan visste har jag ingen aning om, och lär inte få veta heller, men de små rackarna är ju uppfostrade och hjärntvättade att styra mot sitt mål no mather what, så troligen skrattade han rått och vred lite extra på gasen.
Innan min hjärna egentligen hann reagera så knep jag ihopa ögat i precis i samma ögonblick som det sa clash i vänstra ögonvrå.
Det gjorde ont som satan, och jag fortsatte knipa för jag kunne inte avgöra om jag hunnit stänga ögat i tid... Altså - potensiellt så kunde kamikaz'n träffat bulls-eye och gjort mig blind - eller träffat ögonlocket och gett mig lite kladdig ögonskugga.

Men som ni kanske förstått av inledningen på detta inlägget (bla-bla-bla - snabb som ögat bla-bla-bla) så missade den lille rackaren sitt mål, jag kunne torka bort klätet och cykla vidare.

Goda grannar

Stort tack till Micke och andra grannar som ryckte ut som neigbourhood watch när det var oroligheter på gatan i fredags.

Lånade denna bilden från Angeliqas blogg Det är förövrigt hennes Micke oxå...

Förutom ett gäng störiga fjortisar utan något bättre för sig än att drälla runt och mucka gräl, tädde sig sonens 18års fest mycket bra.
Och när jag och Mats kom hem efter vår shoppingrunda i går eftermiddag fantes inte ett spår av festen kvar. Bra jobbat Alex!

En plan tar form

I måndags var jag på Homeparty där min kompis Marie visade upp saker från "Living and Room" (kolla in alla fina grejerna Här )

Jag blev helt kär i denna här bilden från katalogen. Bäddsättet var förvisso ljuvligt, både mjukt och skönt och snyggt  - men det var väggen bakom sängen jag fastnade för...

Har funderat under veckan om inte det vore något för vårt sovrum nu när vi ändå skall göra om där inne.

Parallellt med dessa funderingar har jag tänkt på om jag skulle kunna göra något med en av spegeldörrarna som fortfarande är intakt från den gamla garderoben. Kanske måla om den och har den i sovummet?

Och när jag var på en liten loppmarknad i dag stod dessa små ramarna och ropade på mig.... "Hege... ta med oss hem... vi vill pryda väggen i ditt sovrum....."

Och helt plötseligt föll alla bitar på plats. Jag har hela sovrummet klart inne i mitt huvud, och maken har gett mig fria händer med det estetiska.

Ojojoj va detta skall bli kul :o)

.

Ett klipp!!!!!

För snart ett halvår sen började dörrna på garderoben i vårt sovrum trilla av. Förra veckan vek sig stången på Mats sida, så nu ligger alla hans kläder i en hög på golvet...
På tiden att göra något kanske?

Ja, vi har ju ett tag funderat på vad vi skall göra, och i dag åkte vi iväg för att kolla på skutdörrar på Skånska byggvaror.
Hade kollat ut vad vi ville ha på nätet innan, men väl där såg jag en skylt som pekade mot "Fynd-hörna".
Fynd, REA, billigt, nersatt... alla denna sortens ord väcker mitt intresse, så jag drog med mig Mats dit för att kolla.
Och dra på trissor!!!!! Bland fönster, uterum, dörrar och bubbelbadkar hade de minsann "våra" garderobsdörrar.
Några små-skavanker hade de - men med över 3000kr rabatt kan jag utan problem blunda för dessa.

Mycket nöjd :o)

Ännu en födelsedagsgris

I dag är det maken som fyller år.

43år.
Dax att byta ut honom mot lite lammkött snart kanske? (nä, min älskling, skulle jag aldrig göra...)

Orkar inte scanna in något foto, så det blir inget liten-och-söt-foto, utan istället ett vuxen-och-snygg :o)

Grattis älsklingen!

One down, one to go

Kan nu stolt meddela att jag lyckat med en av mina uppgifter i livet.
Avlevererar härmed ett styck färdig gräddad 18-åring.

Smart, väluppfostrad och artig.
En aning lat, och aldeles för datorfixerad.
Men under alla förhållanden ett lyckat projekt.
Varsågod världen, ta emot honom :o)

Stort grattis på födelsedagen gubben (ja - så är det bara... du är fotfarande min lilla gubbe - get used to it!)

Och så det obligatoriska liten-och-söt-fotot :o)

Klockan var nio på kvällen....

...onsdagen 27 maj 1992. Kvällen då processen startade. Det som skulle bli det mest omtumlande dygnet i mitt liv.
Det började med smärtsamma sammandragningar, som bara blev flera och stärkare altefter som timmarna gick.
Ja, ni är säkert några som känner igen er... Been there, done that...

Men för mig var det altså första gången - den gången för 18 år sen. 

Och det som började som värkar klockan 9 på kvällen, resulterade 12 timmar senare i en liten skrynklig, kladdig 3725grams varelse som lades på mitt bröst. Jag hade blivit mamma.

(Blir faktiskt lite tårögd av att skriva detta, så jag har fått hälla upp ett glas vin nu...)

Alexander (ja, om någon inte fattat ännu att det är honom detta handlar om) var inget lätt barn... Kanske inte bland de svåraste heller - men definitift inget äta-sova-och-jollra-barn.

Han var väl snarare ett äta-kräkas-skrika-kräkas-äta-skrika-skrika-skrika-kräkas-äta-sova-skrika-sova-skrika-kräks-barn.
Jag glömde väl inte nämna att han skräk och kräktes en del?????

När man som nybliven forälder hör ett barn gråta är en av de första instinkterna att barnet är hungrigt. Så han fick en del mat kan man väl säga...
Men trots att han kräktes kaskader som kunne varit hämtat ur "Exorsisten" (ja, vi väntade faktiskt på att hans huvud skulle börja spinna runt ibland...) Så ökade Sander i vikt och såg snart ut som en liten miniatyr-michelin.

Ja, det är kanske lite svårt att fatta för er som inte sett honom som bebis, men det är faktiskt sant...
Och om ni som har svårt att fatta att Alex varit knubbig (ja, jag vill ju inte utrycka mig oartigt om mitt eget barn...) skall bara veta hur svårt det är för MIG att fatta att denna lilla varelse - som nyss var 52cm lång, numera mäter långt över 180 i strump-lästen och skall fylla 18 år i morgon.
Hur kan jag ha en son på 18 år? Jag är ju inte mycket mera än 22 själv. Kanske 25... Definitift inte mera än 3o år i alla fall.... Med en son på 18... det är inte så illa pinkat...

Om jag skulle berättat här om Alexanders alla år, alla upptåg, bus, mot- och framgångar skulle jag kunna fylla en roman. Det har jag inte tänkt till.
Jag vill bara dela med mig av den extrema stolthet jag har inom mig i dag. En känsla av att här har jag verkligen gjort något bra - detta har jag lyckats med!

För det är verkligen en kille att vara stolt över.
Jag slutar nu, för nu strömmar tårarna över...

Nystart...

Ja, nu börjar jag på nytt då... Och då vill jag berätta om i går.
För i går sprang jag "Blodomloppet"

Sprang 10 km (fast banan var i verkligheten "bara" 9,7km) på 55min 39sek.
Ja, tiden kan oxå diskuteras lite, men det orkar jag inte skriva om. För att göra en lång historia kort, så räknar jag 55:39 som min officiella tid. Och vara sig den skulle varit lite mera eller lite mindre så är jag så fasansfullt nöjd!!!!!

Men oavsett hur bra tid jag hade här så är mitt riktiga mål att göra 5km på 25 minuter.
Hur i hela skogens frid (???!???!) skall jag fixa det?  Skall nog googla lite på det nu -se om det finns någon mirakel-genväg av något slag...

Resume´

Det går så fasansfullt långsamt att ladda upp bilder till denna bloggen, så jag blir bara stressad av det - Hade liksom tänkt göra lite bild-inlägg från senaste veckan, men jag kommer aldrig till skott.
Och jag blir även stressad av att känna att jag ligger back med bloggandet - har ju typ lovat att återkomma och berätta om vad som hänt tidigare och så.
Men nu drar jag ett streck över allt gammalt.
Det lilla jag har skrivit om olika saker är vad ni får.
Förvänta er inte att det kommer mera.
Gå inte och vänta.

Sen tar jag nya friska tag från ock med nu :o)

Uppdaterad

Nu har min medaljtavla på jobb fått en ny liten trofe'. Jag genomförde blodomloppet med bravur i går.
--------------------------------------------------------------
Ovi Mail: Free email account from Nokia
http://mail.ovi.com

Jag vann, Jag vann!!!!!

Eller, tja, jag vann kanske inte... men jag kom på tredjeplats, och i detta sammanhanget är det är lika bra som vinst för mig.

Vad då?
Jo, i en av deltävlingarna på Scrapfebern hos Magdas kom jag altså på tredje plats. Så himla kul! Inte bara för att jag själv tycker att alla andras LO's var så otroligt fina - men främst att riktiga superduktiga scrappare har röstat så att jag kom som nummer tre. Heja mig :o)

Några gamla LO's

Några LO's jag gjorde förra veckan. Har inte riktigt tid aatt plocka fram scrapsakerna, men jag kn ju passaa på att komma up-to-date på bloggen :o)

Först ut en dubbel LO jag gjort till Magdas månadsutmaning

Sen en LO till en skissutmaning hos Magdas

Och sist ut en CASE av Pernilla hos Magdas

Det var som attan, Nu hinner jag inte med igen

Fattar inte vart tiden ta vägen. Har massor att skriva om, men jag hinner inte just nu - så här får ni en snabbgenomgång, och kanske jag återkommer med lite foto och liknade sen:

Lördag
-Mats sprang Gbg-varvet - fick blåsor på fötterna. Många fick åka till sjukan för det var så varmt.
-Stannade hos Ullis & Co på middag innan vi åkte hem. Härligt väder. Tjejerna var lika goa som vanligt, och Sofie är inte alls blyg för mig längre (okej, första 5 minuterna kanske)
- RIKTGT dimmigt när vi körde hem. Trött som en strumpa .
- Jag blev bränd på axlarna

Söndag
- Vi har bröllopsdag i dag. Har inte planerat nåt...
- skulle egentligen på scrpträff, men avbokade så jag o maken kan spender kvällen tillsammans.
- Passade Lucas i några timmar
- Mats är stel i benen och jag sprang 5 km på ungefär 27:30 ytterligare en gång.
- Skall hyr film och köpa godis efter att vi lämnat kidsen hos sina andra föräldrar.

Måndag och tisdag är oxå rätt fullbokade på kvällen - men det kan va att det blir lite bloggtid på kvällen i alla fall, så jag skall inte berätta något om det ännu.

It's mine!!!

Titta vad min älskling köpt till mig i dag :o) Jag stod i kö på bibblan, men nu slipper jag vänta flera veckor.
Går och lägger mig nu faktiskt, så jag kan börja läsa lite innan jag slocknar.

I morgon skall vi till Göteborg. Mats skall springa Göteborgsvarvet, och jag skall heja på honom och umgås med Ullisen och världens sötaste tjejer. 

OHYessss

Provade nya skorna i dag. Minus 10 sekunder på mitt personbästa.
Nu kan jag för första gång i mitt liv stoltsera med att ha sprungit 5km på 27 minuter och 30 sekunder.

Fattar ni va collt det är? 
När jag tog upp mitt springande för ungefär två månader sen tog min första 5km på 32 minuter.
Tog mig snabbt ner till 30 minuter, och nu 27:30.
2:30 kvar att kapa. Skall ner på 25minuter för att slippa bjuda kollegorna på middag i december.

Seeeeg

Nu är jag sådär osannorlikt seeeg.
Skulle behöva springa i dag.  Har liksom ett schema att hålla, och jag kommer helt fel på det om jag inte springer i dag. Och så vill jag ju prova nya dojjsen oxå :o)

Men jag kom hem så sent och var så hungrig - så när maten var klar var jag tvungen att käka - och nu är jag fortfarande full i magen, och då kan jag inte springa. Och jag är såååå trött, så snart finns risken att jag somnar...

Dagens I-lands-problem? Ja, kanske - men nån skall ju lida av dom oxå...

två nya kompisar

Dessa fick följa med mig hem från affären i dag. Vad tycker ni? Ser det ut till att jag kan bli snabbare med dessa?

Såhär står det om dom: "Joggingsko med bra löpkänsla, stötdämpning och stablitet. GEL stötdämpning i häl och framfot. Duomax pronationsstöd för extra stabilitet."

Framfötterna??? Är det jympadojjor för hundar eller?

I alla fall så frågade jag expeditören om fart och kondition var inkluderat i priset - men det var det inte.  Lite dummt tycker jag, tänk om man kunne köpt en liten kilometer-tids-minsknings-burk. Hade inte varit helt fel... då hade jag velat ha ca 1 minut per km...

Step up

Kommer ni ihåg när jag skrev om mitt första step-pass?
Jag beskrev lite hur man gjorde på step... typ uppochnerochutochinochhopp :o)

I dag har jag varit på mitt tredje step-pass, och där en ny instruktör.
Och hon börjar med att presentera sig, och sen säger hon typ såhär : "Ja, nu skall vi köra lite step... ni vet, upp och ner och höger och vänster och hopp och torka svetten och så tar vi allt om igen från början.... "
Hade svårt att hålla mig för skratt, för hon var så pigg och glad, och så beskrev hon det nästan identiskt med hur jag gjorde för några veckor sen. Om ni inte kommer ihåg det kolla HÄR


Hur gick passet då?
Jotack, rätt bra.
Börjar bli bättre på att följa koreografin nu - och det märkte jag i dag, för det blev OLIDLIGT jobbigt att ha bredan på mittensteget när man hängde med på det mästa vi skulle göra. Fnuck vad jag blev svettig o trött. Men nu är det skönt - nu känner jag mig nyttig :o)

Känner två glada

Känner två personer som har all anledning att vara extra glada i dag.

Först Aggebagge som får äta godis i dag - efter en månads avhållsamhet. Du har varit superduktig, så njut av din schweizernöt....

Nummer två är min förra chef Bengt.
Bengt satte sitt livs första hole-in-one på en golf-tävling i går!
Jag kan inget om golf, och är inte vidare intresserad av att lära mig heller - men just hole-in-one facinerar mig. Visst - det är en hel del tur - men ändå..... Man huttar iväg en boll flera hundra meter mot ett pyttelitet hål, och så trillar boll-faderuttan rakt ner i hålet!
Jag kan knappt ens med tur göra hole-in-one på minigolfens enklaste bana...


Grattis Bengt!


Respekt....

Jag är jobbig.....

Sonen hade inte gjort sin dagliga motion när jag kom hem från jobb i dag, och jag kommanderade honom ut att springa.
Det var suck och stön, och till sisst deklarerade han att han var lat, och att det därför var så jobbigt för honom att ge sig ut.

Dax för motivation-mamma att träda fram.... (detta är en något förkortad version av mitt föredrag, kommer inte ihåg allt i detalj)

- Ja, det är alldeles rätt Robin. Du är lat. Vi är alla lata. Människan är lat av naturen.
Vi är skapta att göra så lite som möjligt. Det ligger i vår genetiska kod att inte överanstränga oss.
Alla våra kropsliga funktioner är byggda för att vi skall vila och spara energi tills vi verkligen behöver den.

(man ser en lite strimma av hopp i hans ljusblåa)

 - MEN ..... våra kroppar konstruerades för millioner år sedan (hmmm... vet inte om detta stämmer, har inte riktigt koll på det där med evolutionen) och på den tiden var "så lite som möjligt" ofantligt mycket mera än vad det är i dag.
Så därför min son, måste människor av i dag aktivera sinna kroppar utan att det egentligen behövs - för att efterlikna "så lite som möjligt" från flera millioner år sedan.

Jag tyckte jag var inne på ett härligt resonemang. Om det stämmer eller inte vet jag inte, men visst lät det bra??? Men innan jag hann fortsätta avbryter Robin mig;

Mamma.... du är jobbig. Du är fruktansvärd jobbig. Du är så jobbig att jag får lust att springa bara får att komma härifrån...

Mission completed - Motivations-mamma lyckades igen ;o)

17.maj

Såhär fint var mitt vrålåk pyntat när jag cyklade till jobb i morse.
--------------------------------------------------------------
Ovi Mail: Create an account directly from your phone
http://mail.ovi.com

Bröllopsfoto J&J

Som utlovat, här kommer några av mina favoriter från Jennifer och Johans bröllop...

Måste passa på att tacka min fotograf-vän Peter för hjälp, tips, råd och lån av proffs-grejer (lät nästan som ett Oscars-tal detta....)

Hos frisören

Prinsessaan Jennifer

Hege leker i photoshop

De lyckliga tu

Bruden framför kyrkan

Välsingnelsen

Jag vet inte om presten ville vara med på bloggen, det är därför jag målat honom i ansiktet...

Messt bilder på bruden tycker ni kanske?  Men så är det bara! En mann i kostym ser man rätt ofta, men en kvinna i brudklänning, det är mera sälsynt. Det är som att ha en livs levande prinsessa framför sig, och då är det svårt att låta bli att fotografera.

Möhippa

För några vekor sedan var jag med på min kollegas möhippa.  Traditionen trogen skulle det göras ett Scrapbook album om bruden och hennes tid med oss kollegor (vi är ett sammansvetsat gäng som hittar på en del tilsammans på fritiden oxå) och självfallet huvedsakligen möhippan.

Här är några av sidorna jag gjorde.

Är det kanske här Janne är?

--------------------------------------------------------------
Ovi Mail: Free email account from Nokia
http://mail.ovi.com

Min bästis fyller år i dag.

Denna dagen är speciell på flera vis.
1. Min bästa kompis Janne fyller 40. (alltid lika skrämmande när ens vänner fyller 40, för då vet jag att det snart är min tur...)
2. Jag har kommit ihåg hennes födelsedag!!!!! (och det i sig är nästan större än att hon fyller jämt...) Nu har jag förvisso varit tvungen att lägga in flera påminnelser i både outlook och mobil för att verkligen vara säker på att komma ihåg - men resultatet blev ju bra....

Födelsedagsbarnet har inte gått att nå i dag (har du stängt av telefonen eller gått under jorden????) och hemma hos henne skäller hunden, dörren är olåst och ingen öppnar (tonåringar i dushen kanske)
Men i alla fall: Den blommans som står precis innanför ytterdörren är från mig, jag hade ju såklart inget kort, för jag hade förväntat mig att överlämna blomman och byta den mot en kopp kaffe  :o(

Om vi inte hörs i dag får du ha en fantastisk födelsedag!
Kram

Jakten på de perfekta skorna

Var på shoppingrund i går.
Var innom inte mindre än 5 affärer utan att hitta några skor jag ville ha.
Låter det som mig eller? NOT!
Ni som känner mig vet ju att jag inte precis är någon shopping-människa. Och att jag i 99 fall av 100 skiter i att handla om jag inte hittar det jag är ute efter i den första affären jag går in i.

Men nu var det jogginskor jag var ute efter - och då blir det liksom en annan grej.
Viktigare att de verkligen sitter perfekt, och framförallt mycket dyrare - hmmm, det är kanske där skon klämmer (fyndigt sagt va?)
Som sagt dyrare.... Skorna jag fastnade för kostade 1300kr. Är det klokt? Det är 1000kr mera än vad jag skulle få för mig att ge för ett par "vanliga" skor. Men när jag väl provat dessa så kändes alla andra skor stumma och vingliga.
Så jag gick hem igen med mina slitna Adidas - de får hålla ett tag till, tills jag bearbetat tanken på att betala denna hutlösa översumma för ett par jympadojor.

Och så är jag igång igen :o)

Oj, vad det var länge sen jag bloggade ( om man bortser från mitt lilla medelande om löparframgång i går då)
Det har hänt massor sen jag tog paus, och jag skall forsöka uppdatera lite vartefter.


Först ut, och det absolut största som hänt de senaste veckorna, är att min kollega och vän Jennifer gifte sig med sin käre Johan.
STORT grattis till herr och fru Tihof.

De gifte sig i en liten jättegammal kyrka, och det var världens finaste vigsel. Till och med fotografen fick torka tårarna.
Och fotografen, det var ju jag :-)

Så nu har jag altså gjort mitt första bröllops uppdrag (tänkte skriva fotouppdrag först, men så kom jag på att jag faktiskt fottade ett volleyboll-lag förra året...)
Handen på hjärtat så är jag inte hundra 100% nöjd med bilderna. Jag hade stora problem med skärpa och kornighet, och borde kunnat undvikit det om jag varit mer erfaren. Men nu är jag inte det... ännu i alla fall... Men det blev långt ifrån någon katastrof - många bilder blev bra oxå.

Skall lägga upp några så småningom, men de lyckliga tu måste få chansen att kolla genom dom först, så ni får ha tålamod.

Och med detta kan jag konstatera att jag nu är tillbaka i bloggvärlden :o) Timeouten är över - Kul!

Scrapfeber utmaning 11

Scrapfebern var över förra veckan, men jag har inte lagt upp det sist jag gjort ännu... kommer här :o)

Utmianingen var kort och gott att inspireras av en låt. Anitngen titlen, eller en text-rad.
Jag har gjort denna LO'n till mina kollegor på logistik, så de inte skall glömma bort mig nu när jag flyttat till ett annat kontor.
Scrapfebern innehöll en sista utmaning som jag inte hann med. Det vara att göra ett sk. Staffli-kort. Jag har påbörjat det, så det kommer kanske bli klart en vacker dag. (kort är väl inte riktigt min grej....)

Men här är i all fall mitt sitsa bidrag. Nu är det bara att vänta på juryns dom...

Bryter tystnaden...

...för att meddela att jag nyss sprang 9,58km på 55,29....


.

I'll be back...

Vill bara säga att jag lever och mår bra.
Men dygnet envisas med att bara ha 24 timmar, och veckan med bara ha 7 dagar - så just nu känns det bara stressande att forsöka hinna med att blogga själv eller besöka er andra.
Jag kommer tillbaks - måste bara få en vecka eller så att hinna ifatt mig själv.

Kram så länge

Dagens utflyktsmål

Min cykel-tur i dag tog mig till denna kyrkan. Varför undrar ni kanske?

Jo, jag har rekat lite foto-platser.

Jag har något stort att berätta!

Jag skall fotografera bröllopet här på lördag.

Inte nog med det, jag skall följa brudparet hela dagen med min kamera i högsta hugg.

 Jag är så makalöst stolt.

Och så makalöst nervös...

Undrar om jag är mera nervös en bruden själv?

Näää, kanske inte...

Scrapfeberutmaning utmaning 10

Den 10:e utmaningen jag gjort till Scrapfebern'  löd  "Kladda loss". Ja, men skulle kladda, helt enkelt.
Och det har jag oxå gjort...
Det röda plopparna är "stämplad" med bubbelplast, och sen har jag kladdat med vit färg lite här och var.

Den lille sötnosen på korten är Lucas.

Fint väder!

Ni anar inte va härligt väder det är har i dag!!!

Så nu skall jag sätta mig på cyklen och trampa iväg 1 mil till kyrkan där vår allas Jennifer och hennes Johan skall gifta sig nästa helg.
Hopps mina cykel-lag-medlemmar blir glada på mig då :o) Måste nämligen kompencera lite, för jag skall på tjänsteresa måndag och tisdag , och då blir det ju inget cyklande.

Mera om tjänsteresor och kyrkor in a while - eller in a day or two....