Snabb som ögat

Ni vet att man ibland använder uttrycket "snabb som ögat" ... Har tänkt på det.. det är ett himla bra utrryck - för ögat är verkligen snabbt.
Som en dag när jag cyklade hem från jobb och hade världens medvind. (dvs INTE i dag, för i dag hade jag motvind så det stod härligare till...) 
Men i alla fall... Jag kom i en rasande fart framåt. I motsatt riktning  (dvs mot mig) kom en kamikaze-fluga i lika hög fart.
Kamikaze-flugan och mitt öga låg i samma bana, och en kollision var oundviklig. Detta visste ju inte jag då - för flugor är rätt små varelser och inte så lätta att upptäcka i fart.
Om kamikazeflugan visste har jag ingen aning om, och lär inte få veta heller, men de små rackarna är ju uppfostrade och hjärntvättade att styra mot sitt mål no mather what, så troligen skrattade han rått och vred lite extra på gasen.
Innan min hjärna egentligen hann reagera så knep jag ihopa ögat i precis i samma ögonblick som det sa clash i vänstra ögonvrå.
Det gjorde ont som satan, och jag fortsatte knipa för jag kunne inte avgöra om jag hunnit stänga ögat i tid... Altså - potensiellt så kunde kamikaz'n träffat bulls-eye och gjort mig blind - eller träffat ögonlocket och gett mig lite kladdig ögonskugga.

Men som ni kanske förstått av inledningen på detta inlägget (bla-bla-bla - snabb som ögat bla-bla-bla) så missade den lille rackaren sitt mål, jag kunne torka bort klätet och cykla vidare.

Goda grannar

Stort tack till Micke och andra grannar som ryckte ut som neigbourhood watch när det var oroligheter på gatan i fredags.

Lånade denna bilden från Angeliqas blogg Det är förövrigt hennes Micke oxå...

Förutom ett gäng störiga fjortisar utan något bättre för sig än att drälla runt och mucka gräl, tädde sig sonens 18års fest mycket bra.
Och när jag och Mats kom hem efter vår shoppingrunda i går eftermiddag fantes inte ett spår av festen kvar. Bra jobbat Alex!

En plan tar form

I måndags var jag på Homeparty där min kompis Marie visade upp saker från "Living and Room" (kolla in alla fina grejerna Här )

Jag blev helt kär i denna här bilden från katalogen. Bäddsättet var förvisso ljuvligt, både mjukt och skönt och snyggt  - men det var väggen bakom sängen jag fastnade för...

Har funderat under veckan om inte det vore något för vårt sovrum nu när vi ändå skall göra om där inne.

Parallellt med dessa funderingar har jag tänkt på om jag skulle kunna göra något med en av spegeldörrarna som fortfarande är intakt från den gamla garderoben. Kanske måla om den och har den i sovummet?

Och när jag var på en liten loppmarknad i dag stod dessa små ramarna och ropade på mig.... "Hege... ta med oss hem... vi vill pryda väggen i ditt sovrum....."

Och helt plötseligt föll alla bitar på plats. Jag har hela sovrummet klart inne i mitt huvud, och maken har gett mig fria händer med det estetiska.

Ojojoj va detta skall bli kul :o)

.

Ett klipp!!!!!

För snart ett halvår sen började dörrna på garderoben i vårt sovrum trilla av. Förra veckan vek sig stången på Mats sida, så nu ligger alla hans kläder i en hög på golvet...
På tiden att göra något kanske?

Ja, vi har ju ett tag funderat på vad vi skall göra, och i dag åkte vi iväg för att kolla på skutdörrar på Skånska byggvaror.
Hade kollat ut vad vi ville ha på nätet innan, men väl där såg jag en skylt som pekade mot "Fynd-hörna".
Fynd, REA, billigt, nersatt... alla denna sortens ord väcker mitt intresse, så jag drog med mig Mats dit för att kolla.
Och dra på trissor!!!!! Bland fönster, uterum, dörrar och bubbelbadkar hade de minsann "våra" garderobsdörrar.
Några små-skavanker hade de - men med över 3000kr rabatt kan jag utan problem blunda för dessa.

Mycket nöjd :o)

Ännu en födelsedagsgris

I dag är det maken som fyller år.

43år.
Dax att byta ut honom mot lite lammkött snart kanske? (nä, min älskling, skulle jag aldrig göra...)

Orkar inte scanna in något foto, så det blir inget liten-och-söt-foto, utan istället ett vuxen-och-snygg :o)

Grattis älsklingen!

One down, one to go

Kan nu stolt meddela att jag lyckat med en av mina uppgifter i livet.
Avlevererar härmed ett styck färdig gräddad 18-åring.

Smart, väluppfostrad och artig.
En aning lat, och aldeles för datorfixerad.
Men under alla förhållanden ett lyckat projekt.
Varsågod världen, ta emot honom :o)

Stort grattis på födelsedagen gubben (ja - så är det bara... du är fotfarande min lilla gubbe - get used to it!)

Och så det obligatoriska liten-och-söt-fotot :o)

Klockan var nio på kvällen....

...onsdagen 27 maj 1992. Kvällen då processen startade. Det som skulle bli det mest omtumlande dygnet i mitt liv.
Det började med smärtsamma sammandragningar, som bara blev flera och stärkare altefter som timmarna gick.
Ja, ni är säkert några som känner igen er... Been there, done that...

Men för mig var det altså första gången - den gången för 18 år sen. 

Och det som började som värkar klockan 9 på kvällen, resulterade 12 timmar senare i en liten skrynklig, kladdig 3725grams varelse som lades på mitt bröst. Jag hade blivit mamma.

(Blir faktiskt lite tårögd av att skriva detta, så jag har fått hälla upp ett glas vin nu...)

Alexander (ja, om någon inte fattat ännu att det är honom detta handlar om) var inget lätt barn... Kanske inte bland de svåraste heller - men definitift inget äta-sova-och-jollra-barn.

Han var väl snarare ett äta-kräkas-skrika-kräkas-äta-skrika-skrika-skrika-kräkas-äta-sova-skrika-sova-skrika-kräks-barn.
Jag glömde väl inte nämna att han skräk och kräktes en del?????

När man som nybliven forälder hör ett barn gråta är en av de första instinkterna att barnet är hungrigt. Så han fick en del mat kan man väl säga...
Men trots att han kräktes kaskader som kunne varit hämtat ur "Exorsisten" (ja, vi väntade faktiskt på att hans huvud skulle börja spinna runt ibland...) Så ökade Sander i vikt och såg snart ut som en liten miniatyr-michelin.

Ja, det är kanske lite svårt att fatta för er som inte sett honom som bebis, men det är faktiskt sant...
Och om ni som har svårt att fatta att Alex varit knubbig (ja, jag vill ju inte utrycka mig oartigt om mitt eget barn...) skall bara veta hur svårt det är för MIG att fatta att denna lilla varelse - som nyss var 52cm lång, numera mäter långt över 180 i strump-lästen och skall fylla 18 år i morgon.
Hur kan jag ha en son på 18 år? Jag är ju inte mycket mera än 22 själv. Kanske 25... Definitift inte mera än 3o år i alla fall.... Med en son på 18... det är inte så illa pinkat...

Om jag skulle berättat här om Alexanders alla år, alla upptåg, bus, mot- och framgångar skulle jag kunna fylla en roman. Det har jag inte tänkt till.
Jag vill bara dela med mig av den extrema stolthet jag har inom mig i dag. En känsla av att här har jag verkligen gjort något bra - detta har jag lyckats med!

För det är verkligen en kille att vara stolt över.
Jag slutar nu, för nu strömmar tårarna över...

Nystart...

Ja, nu börjar jag på nytt då... Och då vill jag berätta om i går.
För i går sprang jag "Blodomloppet"

Sprang 10 km (fast banan var i verkligheten "bara" 9,7km) på 55min 39sek.
Ja, tiden kan oxå diskuteras lite, men det orkar jag inte skriva om. För att göra en lång historia kort, så räknar jag 55:39 som min officiella tid. Och vara sig den skulle varit lite mera eller lite mindre så är jag så fasansfullt nöjd!!!!!

Men oavsett hur bra tid jag hade här så är mitt riktiga mål att göra 5km på 25 minuter.
Hur i hela skogens frid (???!???!) skall jag fixa det?  Skall nog googla lite på det nu -se om det finns någon mirakel-genväg av något slag...

Resume´

Det går så fasansfullt långsamt att ladda upp bilder till denna bloggen, så jag blir bara stressad av det - Hade liksom tänkt göra lite bild-inlägg från senaste veckan, men jag kommer aldrig till skott.
Och jag blir även stressad av att känna att jag ligger back med bloggandet - har ju typ lovat att återkomma och berätta om vad som hänt tidigare och så.
Men nu drar jag ett streck över allt gammalt.
Det lilla jag har skrivit om olika saker är vad ni får.
Förvänta er inte att det kommer mera.
Gå inte och vänta.

Sen tar jag nya friska tag från ock med nu :o)

Uppdaterad

Nu har min medaljtavla på jobb fått en ny liten trofe'. Jag genomförde blodomloppet med bravur i går.
--------------------------------------------------------------
Ovi Mail: Free email account from Nokia
http://mail.ovi.com

Jag vann, Jag vann!!!!!

Eller, tja, jag vann kanske inte... men jag kom på tredjeplats, och i detta sammanhanget är det är lika bra som vinst för mig.

Vad då?
Jo, i en av deltävlingarna på Scrapfebern hos Magdas kom jag altså på tredje plats. Så himla kul! Inte bara för att jag själv tycker att alla andras LO's var så otroligt fina - men främst att riktiga superduktiga scrappare har röstat så att jag kom som nummer tre. Heja mig :o)

Några gamla LO's

Några LO's jag gjorde förra veckan. Har inte riktigt tid aatt plocka fram scrapsakerna, men jag kn ju passaa på att komma up-to-date på bloggen :o)

Först ut en dubbel LO jag gjort till Magdas månadsutmaning

Sen en LO till en skissutmaning hos Magdas

Och sist ut en CASE av Pernilla hos Magdas

Det var som attan, Nu hinner jag inte med igen

Fattar inte vart tiden ta vägen. Har massor att skriva om, men jag hinner inte just nu - så här får ni en snabbgenomgång, och kanske jag återkommer med lite foto och liknade sen:

Lördag
-Mats sprang Gbg-varvet - fick blåsor på fötterna. Många fick åka till sjukan för det var så varmt.
-Stannade hos Ullis & Co på middag innan vi åkte hem. Härligt väder. Tjejerna var lika goa som vanligt, och Sofie är inte alls blyg för mig längre (okej, första 5 minuterna kanske)
- RIKTGT dimmigt när vi körde hem. Trött som en strumpa .
- Jag blev bränd på axlarna

Söndag
- Vi har bröllopsdag i dag. Har inte planerat nåt...
- skulle egentligen på scrpträff, men avbokade så jag o maken kan spender kvällen tillsammans.
- Passade Lucas i några timmar
- Mats är stel i benen och jag sprang 5 km på ungefär 27:30 ytterligare en gång.
- Skall hyr film och köpa godis efter att vi lämnat kidsen hos sina andra föräldrar.

Måndag och tisdag är oxå rätt fullbokade på kvällen - men det kan va att det blir lite bloggtid på kvällen i alla fall, så jag skall inte berätta något om det ännu.

It's mine!!!

Titta vad min älskling köpt till mig i dag :o) Jag stod i kö på bibblan, men nu slipper jag vänta flera veckor.
Går och lägger mig nu faktiskt, så jag kan börja läsa lite innan jag slocknar.

I morgon skall vi till Göteborg. Mats skall springa Göteborgsvarvet, och jag skall heja på honom och umgås med Ullisen och världens sötaste tjejer. 

OHYessss

Provade nya skorna i dag. Minus 10 sekunder på mitt personbästa.
Nu kan jag för första gång i mitt liv stoltsera med att ha sprungit 5km på 27 minuter och 30 sekunder.

Fattar ni va collt det är? 
När jag tog upp mitt springande för ungefär två månader sen tog min första 5km på 32 minuter.
Tog mig snabbt ner till 30 minuter, och nu 27:30.
2:30 kvar att kapa. Skall ner på 25minuter för att slippa bjuda kollegorna på middag i december.

Seeeeg

Nu är jag sådär osannorlikt seeeg.
Skulle behöva springa i dag.  Har liksom ett schema att hålla, och jag kommer helt fel på det om jag inte springer i dag. Och så vill jag ju prova nya dojjsen oxå :o)

Men jag kom hem så sent och var så hungrig - så när maten var klar var jag tvungen att käka - och nu är jag fortfarande full i magen, och då kan jag inte springa. Och jag är såååå trött, så snart finns risken att jag somnar...

Dagens I-lands-problem? Ja, kanske - men nån skall ju lida av dom oxå...

två nya kompisar

Dessa fick följa med mig hem från affären i dag. Vad tycker ni? Ser det ut till att jag kan bli snabbare med dessa?

Såhär står det om dom: "Joggingsko med bra löpkänsla, stötdämpning och stablitet. GEL stötdämpning i häl och framfot. Duomax pronationsstöd för extra stabilitet."

Framfötterna??? Är det jympadojjor för hundar eller?

I alla fall så frågade jag expeditören om fart och kondition var inkluderat i priset - men det var det inte.  Lite dummt tycker jag, tänk om man kunne köpt en liten kilometer-tids-minsknings-burk. Hade inte varit helt fel... då hade jag velat ha ca 1 minut per km...

Step up

Kommer ni ihåg när jag skrev om mitt första step-pass?
Jag beskrev lite hur man gjorde på step... typ uppochnerochutochinochhopp :o)

I dag har jag varit på mitt tredje step-pass, och där en ny instruktör.
Och hon börjar med att presentera sig, och sen säger hon typ såhär : "Ja, nu skall vi köra lite step... ni vet, upp och ner och höger och vänster och hopp och torka svetten och så tar vi allt om igen från början.... "
Hade svårt att hålla mig för skratt, för hon var så pigg och glad, och så beskrev hon det nästan identiskt med hur jag gjorde för några veckor sen. Om ni inte kommer ihåg det kolla HÄR


Hur gick passet då?
Jotack, rätt bra.
Börjar bli bättre på att följa koreografin nu - och det märkte jag i dag, för det blev OLIDLIGT jobbigt att ha bredan på mittensteget när man hängde med på det mästa vi skulle göra. Fnuck vad jag blev svettig o trött. Men nu är det skönt - nu känner jag mig nyttig :o)

Känner två glada

Känner två personer som har all anledning att vara extra glada i dag.

Först Aggebagge som får äta godis i dag - efter en månads avhållsamhet. Du har varit superduktig, så njut av din schweizernöt....

Nummer två är min förra chef Bengt.
Bengt satte sitt livs första hole-in-one på en golf-tävling i går!
Jag kan inget om golf, och är inte vidare intresserad av att lära mig heller - men just hole-in-one facinerar mig. Visst - det är en hel del tur - men ändå..... Man huttar iväg en boll flera hundra meter mot ett pyttelitet hål, och så trillar boll-faderuttan rakt ner i hålet!
Jag kan knappt ens med tur göra hole-in-one på minigolfens enklaste bana...


Grattis Bengt!


Respekt....

Jag är jobbig.....

Sonen hade inte gjort sin dagliga motion när jag kom hem från jobb i dag, och jag kommanderade honom ut att springa.
Det var suck och stön, och till sisst deklarerade han att han var lat, och att det därför var så jobbigt för honom att ge sig ut.

Dax för motivation-mamma att träda fram.... (detta är en något förkortad version av mitt föredrag, kommer inte ihåg allt i detalj)

- Ja, det är alldeles rätt Robin. Du är lat. Vi är alla lata. Människan är lat av naturen.
Vi är skapta att göra så lite som möjligt. Det ligger i vår genetiska kod att inte överanstränga oss.
Alla våra kropsliga funktioner är byggda för att vi skall vila och spara energi tills vi verkligen behöver den.

(man ser en lite strimma av hopp i hans ljusblåa)

 - MEN ..... våra kroppar konstruerades för millioner år sedan (hmmm... vet inte om detta stämmer, har inte riktigt koll på det där med evolutionen) och på den tiden var "så lite som möjligt" ofantligt mycket mera än vad det är i dag.
Så därför min son, måste människor av i dag aktivera sinna kroppar utan att det egentligen behövs - för att efterlikna "så lite som möjligt" från flera millioner år sedan.

Jag tyckte jag var inne på ett härligt resonemang. Om det stämmer eller inte vet jag inte, men visst lät det bra??? Men innan jag hann fortsätta avbryter Robin mig;

Mamma.... du är jobbig. Du är fruktansvärd jobbig. Du är så jobbig att jag får lust att springa bara får att komma härifrån...

Mission completed - Motivations-mamma lyckades igen ;o)