Bör jag vara orolig?

Klockan är nu 04.20 på morgonen, (rättelse: nu är den 05.30) och jag har redan varit vaken ett par timmar.
Kul?
Nej!
Ni känner säkert igen den där paniken när man borde sova för att orka med en ny dag på jobb - men klockan tickar obenhörligen närmre och närmre den inställda alarm-tiden, medan John Blund lyser klart med sin frånvaro.

Ja - så har jag det nu.

-Men somnar du lättare om du bloggar då???
Visst vore det fint om jag svarade någor i stil med;
- "Ja, bloggandet ger mig en inre ro och sjänker en tillfredsställelse till mig själ. Jag kommer somna som ett spädbarn vid sin moders barm efter att jag skrivit detta inlägget."

Men det vore ju faktiskt ren bullshit, så det svarar jag inte...
Ni fattar väl att jag inte lär somna medan jag skriver. Jag ligger för visso ner - men datorskärmens ljus skulle kunnat väcka döda - och jag ligger långt från behaglig. Nacken vriden i en konstig ställning, och så skriver jag med en hand - för den andra använder jag som stöd för att hålla kvar den onaturligt vridna nacken.

Varför då? Varför sover inte jag som alla de andra barnen? (forresten - nu kom en lång gäsp...det är kanske nåt på gång i alla fall) Jo - altså - varför sover inte jag?

I will tell you!
Låg i godan ro och snusade sött. Tror jag drömde om fåglar - har faktiskt gjort det ofta på sisstone, får nog googla om vad det betyder.
Helt ut ur det blå tjuter vårt Barsebäck-larm. Det är inget mildt och fint "tut-tut-tut". Här snackar vi WIIIIIIIIIIII!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ett hög-frekvent illvrål som får vanliga larm att låta som Helene Sjöholm sjunger "Du måste finnas".

Jag och Mats sitter på en millisekund rakt upp, varpå Mats sen snabbt kastar sig över avstängningsknappen.
Vi mumlar något om va-fan-var-det-där och lägger oss ner igen.
Mats somnar om, men jag ligger vaken. Det går ett litet tag. 15 min, 30 min, har faktiskt ingen aning.
Jag funderar på om jag hade hittat av-knappen lika fort som Mats.
Det hade jag säkert inte. Jag brukar vara jättefumlig med sådant. Det tog mig inte 30 minuter att fundera över detta, så troligtvis var jag inne på något helt annat - på väg tillbaka till fåglarna kanske - när larmjävulen startar igen.

Än en gång sitter vi raklånga, och än en gång hittar Mats av-knappen snabbt som blixten. Men i stället för "va-fan-va-det-där" kommer "nu-fan-åker-skiten".
I en tecknad film är det nu man ändrat scen och sett allt utifrån.
Ett klirr, följd av ett stjärnformt hål i fönstret, och accompanjerad av ett svagt swish skulle vi se klockradion försvinna ner mot gatan 72 våningar ner och med ett dovt plums försvinna i ett damm-moln när det träffade marken.

Vi är inte några tecknade figurer, och vårt sovrum ligger i marknivå. Och främst så är Mats aldeles för lite rockstjärna för att slänga ut något ur ett stängd fönster - så han nöjde sig med att rycka sladden (inte lika snabbt och smidigt som när han hittade av-knappen dock).

Detta blev visst en extremt lång inledning till det jag egentligen tänkte skriva om. Jag är imponerad över att vi fortfarande orkar läsa. Ge er en klapp på axlen och beröm er själva, det är vi värda.
Om ni nu har hämtat nytt kaffe så fortsätter ja med det jag från början hade planerat...

Den här larm-saken.
Allt som oftast fungerar den som en vanlig klockradio. En riktigt ful klockradio dessutom.
Jag gillar inte klockradior. På något sett känns klockradior som något pensionärer och hemmafruar använder.
Sådana som kan ligga kvar i sängen och lyssna på radio på morgonen.
Låter jag bitter? Ja, det är jag kanske - men bara för att jag snart skall på jobb, och vare sig jag sover eller inte när min telefon om mindre än två timmar börjar låte som ett gök-ur instoppad i en konservburk så måste jag gå upp.
Inget radiolyssnande för mig inte. Upp, klä på mig, gå till gruvan och tjäna till livets uppehälle.

Shit - nu flummar jag till det igen.

Klockradion - Barsebäcklarmet, pudlens kärna:
VARFÖR har vi detta larm?
Om Barsebäck skulle explodera så skulle jag troligen blivit genomkokt som en köttbulle i en microvågsugn, snabbare än jag skulle kunnat säga "Nationalencyklopedin". Så varför?
Ut med den fula pensionärs klockan, in med en mobiltelefon med väckningsfunkion, och låt mig för helvete i alla fall få 30 minuter sömn innan göken börjar gala.