Jag kallas "tante Hege" av mina tjejer i Göteborg. Flera undrar varför det? Du är väl ingen tant?
Nej, det har de helt rätt i. Jag är ingen tant! Det är stor skillnad på att vara "tant" och "tante".
I Norge är "tante" det samma som svenskans moster eller faster. Altså det man är till sina syskons barn.
Man kan väl säga att man blir tante på andras (altså sina syskons) bedrifter.
Jag har tre sådana "tantebarn", men de är stora nu.
Sen finns det en annan, enligt min mening, mycket finare form av att vara "tante".
Det är när man blir "utnämd" till tante till nära vänners barn.
Denna formen av "tante" måste man förtjäna. Det är liksom ens egna bedrfter som ligger till grund, för om man skall kunna bära sin titel med högt huvud så skall man ha gjort sig förtänt av det.
Barnen skall tycka att man är lite mera speciell än en vem som helt som kommer på kaffe.
Den här tante-grejen är inte så känd i Sverige, så jag fick själv utnämna mig till tante när Isabel föddes - och förklara för hennes mamma att det inte var tant jag ville vara. Isabel har kallat mig tante Hege sen den dagen hon kunne säga mitt namn, och snacka om att jag forsöker skämma bort henne på alla sätt och vis så fort vi träffas.
Och gissa vad? I lördag så kallade Sofie mig för tante Hege. Jag tror i alla fall det, det lät så. Och så fick jag en stor puss när vi skulle åka hem. Vad mera kan ett tante-hjärta begära?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar