Här sitter jag, en fredagkväll som vilken fredagkväll som helst.
Färdiggrillad kyckling från hemköp, en flaska rött och datorn uppkopplat mot affärssystemet i Mexico.
(Kan någon forresten svara mig på varför Mexarna ALLTID har problem på fredagkvällarna? )
Men det är inte Mexico som fått mig att fatta tangenterna just nu, utan ett gäng ungdomar på parkeringen utanför. Dom fick mig precis att känna mig som den äldsta och tråkigaste gamla kärringen i hela universum.
Jag hörde massor av skrålande ungdomar utanför. Av nyfikenhet lutar jag mig framåt i soffan för att se ut genom fönstret för att se vem det är. Alltid intressant att se hur långt neråt i åldrarna fyllan sträcker sig detta året...
Och best som jag sitter där och glor ut, så glor en av dom tillbaka in på mig och skriker "Ööööhhh" eller nåt. Och i detta då kände jag bara att jag helt plötselig blev så fruktansvärd gammal.
Så himla gammal - för att jag aldrig själv skulle komma på tanken att skrålande skulle snubbla mig fram genom ett villakvart.
Så himla gammal - för att jag tänkte att "Herregud hur berer sig dagens ungdommar egentligen?"
Så himal gammal - för att jag just då fullständigt glömde bort att jag varit likadan själv en gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar