Jag har varit väl medveten om att det inte är någon söndagsutflykt, utan ett riktigt tufft lopp.
Men jag har varit inställd på att bra ha kul, och inte ha några krav på mig vad gäller prestationer.
Så, i dag - klockan 17 - mindre än ett dygn kvar till start, börjar det gå upp för mig var jag skall vara med om.
Nu har jag ont i magen klump i halsen och vill helst bara sätta mig i ett hörn och gråta.
Jag försöker få huvudet att fyllas av Ulrikas pep-talk; "kom igen Hege, det är bara några timmar av ditt liv" (men sa hon alltid "én timme av ditt liv"... detta loppet kommer ta mig någonstans mellan två och tre timmar, så jag har fått modifiera pep'en)
Så alltså; Några timmar av mitt liv.... Redan efter én kilometer skall jag ut i Öresund för första hindret, så då har jag ju bara 7 km kvar att springa i genomblöta kläder....
Men å andra sidan - vad gnäller jag över? Jag har fött två barn - hur jobbigt kan en hinderbana egentligen vara?'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar