Som jag sagt tidigare så låg min fokus på att klara hinderna - inte att slå någon annans tid - och jag har gett mig själv med beröm godkänt på den uppgiften.
Såhär såg hinderna ut:
Malmös bana bestod utan drygt 50 hinder. Jag skulle vilja dela in dom i tre kategorier.
1. "Lätta":
Hinder som helt enkelt gjorde att det blev jobbigare att ta sig fram - men som vilken motionär som helst kan klara av. Till exempel klättra över och krypa under inte allt för svåra hinder, hasa sig fram under nät, springa i sand och gyttja, springa med tyngder, balansera på stenar och så vidare.
Från en gytjepöl, genom ett avloppsrör och ner i ytterligare en gyttjepöl... jag, varför inte? |
De var en del kryphinder. Inte svårt, men man skall inte vara rädd för att skita ner sig. |
Här är hinderna lite svårare - till exempel klättra uppför nät eller över högre plank. Näten hade jag inga som helst problem med, medan planken gjorde jag det lite lättare för mig själv genom att ta stöd för fötterna på ställningarna som höll planket. Såg kanske inte så proffsigt ut som de dom kastade sig upp och över - men jag tom mig ju förbi, och det var huvudsaken.
Till kategorin medel vill jag även lägga vattenhinderna.
visst ser det inbjudande ut med ett dopp i detta vattnet? |
Över kanalen balanserande på bildäck. Inte sås vårt tycker jag. |
Här tar jag ett jättekliv ut i det stora blå. Totalt chockartad att träffa vattnet! Sen skulle vi ut på en liten simtur kunt bojjan, innan vi vände mot land igen. |
3. "Svåra"
Nu börjar det likna nåt.... Här kommer de riktigt tuffa hinderna. Här behöver man vara orädd - och tränad.
Repklättring: Rakt till topps i ett tjockt rep. Precis som på gympan i skolan, fast högre upp.... Detta hindret klarade jag, och jag var så jäkla nöjd!
Bild lånad från Toughest fb-sida. Inte jag på bilden. Ja, ni ser ju själv - repet hängde nästan lika högt som Turning Torso. |
Ringar: Ja, ni har väl sett Gladiatorerna på tv. Precis så - fast utan gladiatorer... hindret tycktes aldrig ta slut, men till min förvåning tog jag mig hela vägen över. Tills sista jäkla ringen. Då hände något och jag gjorde ett mycket konstnärligt fall via bryggkanten och baklängels ner i vattnet. Det gick ett sus genom publiken, men jag kom upp igen oskadd. Har i dag dock världens lårkaka som minne av närkontakten med bryggan.
Åter igen - lånad bild. Hade inga supportrar med mig så långt från land. |
Ringar med mera: Nästa svåra hinder var en kombination av ringar, stänger och rep. Jag tog mig förbi ringarna, men slant direkt när jag skulle börja förflytta mig på stången, så där fick jag min första straffrunda på hela loppet. Straffrundan bestod av ett varv på ca 100m bärande på et bildäck.
Vertikal vägg: Ett nytt kombinationshinder där vi först flyttade oss längs med en svagt lutande vägg med bara några små hål att greppa med fingrarna i. Sendan skulle man ta sig över ett tjockt järnrör innan ytterligare en lutande vägg skulle forceras.
Jag missuppfattade detta hindret och trodde röret skulle göras med armgång, så jag trillade ner direkt. Hade inte en chans att greppa. Senare såg jag att andra kastade upp benen på stången oxå. Hade jag vetat det hade jag kanske kunna ta mig över. Men det blev alltså en straffrunda även här.
Monkey Bar: Ni vet - sådana hängande stegar man gick armgång i på lekplatsen som barn. Denna gick först lutande upp - sedan rakt fram, och sen ner igen. Det var jobbig, men jag klarade det! Stolt :)
Hmmm... varför fotade inte min hejjaklack mig när jag klarade de riktigt svåra hindren?? |
Trapets: Ytterligare ett armgångs- och greppstyrke-hinder. Hade inte en chans, utan halkade ner direkt. Straffrunda på den... I detta hindret låg en stackare med brutet ben och omhändertogs av ambulans-personal.
Dragons back: Svårt att förklara hindret - kolla på bilden. Man skulle hoppa från ramp till ramp. Från sidan ser det inte så farligt ut, men när man stod där uppe var det verkligen en psykisk påfrestning. Jag var så rädd att jag kände gråten i halsen. Men - mitt mål vara att klara alla hinder som inte var fysisk omöjliga för mig, så det vara bara att härda ut.
När jag väl tagit mig over till nästa ramp var det ytterligare tre hopp kvar - och jag var lika jävla rädd varje gång.
Absolut det värsta hindret på hela banan om ni frågar mig! Men det gick! Klappar mig själv på bröstet :)
När jag väl hoppade såg det rätt så snyggt ut tycker jag :) |
Bilden gör inte rampen rättvisa. Den var mycket mer skrämmande än det ser ut på bild! |
axeln och ge sig ut på en sista straffrunda innan jag kunde korsa mål-linjen och få min medalj!
Till alla er som har et Toughest-lopp framför er i år - LYCKA TILL! Kämpa väl, men framför allt - ha kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar