Viktväktarna vecka 20

HELT J...A SJUKT!
Jag är i mål!
I alla fall tillfälligt.... för jag kommer nog gå upp och ner lite ett tag innan jag hittar rätt nivå på maten.
Men denna helgen skall det firas ordentligt. Inte ett enda poäng skall noteras!

Nyfiken på hur det ser ut?
Jag hade förväntat mig att krypa under 70-strecket i dag.  Kanske även spräcka 10-kilos-målet.
Men vågen stannade på  osannolika 68,9

Så jag har alltså nåt min målvikt!

Hurra för 17. maj säger jag bara :)

Lite statisitk och så kommer vid ett senare tillfälle - orkar inte riktigt tänka på siffror just nu, för jag har suttit med huvudet ner i en budgetfil hela dagen. 

Allt sitter i hjärnan!

Jag blir ofta beskrivet som att jag enbart har två lägen - antingen av eller på!
Typ att gör jag något så gör jag det fullt ut, annars gör jag det inte alls.
För de som har sett mig i action när jag verkligen fått för mig att utföra något kan detta tyckas som den enda sanningen.
Så är det såklart inte... Jag är världsmästare på att planera och fundera och påbörja saker som aldrig blir fullföljd.
Precis som de flesta av oss.
Men när det verkligen gäller, när jag verkligen har hittat motivationen vid rätt tillfälle - då är min av-och-på-funktion en mycket bra tillgång.

Som när jag för snart 5 år sen beslöt mig för att sluta snusa (vilket i sig är en historia som skulle kunna fylla många blogginlägg, så jag skall spara er för den lidelsen).
I alla fall - då ställdes hjärnan om till "på" och det var inget som kunde stoppa mig.
Jag var fullt medveten om att allt satt i hjärnan. All fysisk vånda när nikotinbegäret rev i min kropp kom från hjärnan. Alla dåliga undanflykter om att jag kanske i stället skulle trappa ner försiktigt kom från hjärnan.
Och varje gång jag motstod frestelsen visste jag att det var en seger över mig själv. Det var jag som hade kontrollen.

Samma scenario har jag nu med min bantning.
Jag älskar mat. Älskar godis och annat sött och onyttigt.
Jag vill oxå frossa i fredagsfrukost på jobb, och äta godis på avdelningsmöten och ta en choklad på eftermiddagen.
Jag vill oxå köpa hem lösgodis till både fredag och lördag. Och dränka alla mina middagar i smarrig sås.
Och skita i hur mycket pasta jag vävar upp på tallriken.
För inte att snacka om hur gärna jag skulle vilja dricka vin!
Men denna gången (Ja - såklart har jag gjort halvhjärtade bantningsförsök tidigare....) skall jag lyckas!
Och det sitter i hjärnan.
För varje gång frestelserna dansar ringdans kring mig tar jag mig en allvarlig funderare om det är värt att ge efter.
JAAAAA skriker nöjes-centrat i hjärnan!
Medans analytikern räknar för och nackdelar, ser det långsiktiga målet, rynkar på munnen och ryster långsamt på huvudet.
Och oftast vinner analytikern.
Sen skall det tilläggas att jag även sen jag började banta har ätit godsaker, eller frossat över mitt egentliga näringsbehov. Men då har analytikern gett sitt tillstånd. Han har fått vara med på analysen och kommit fram till att denna gången är det ok.

Det mina vänner - det är att ha självdisciplin.
Och det lilla ruset som uppstår när man känner att det är man själv som kontrollen över sina handlingar är nästan (men bara nästan) lika gott som en sur dö-skalle.

Cykelsemester dag 4 - sista dagen

Hejdå gården...

Ännu en frukost i det fria.

Vi cyklade de ca 2 milen till Prora. Inga bra cykelvägar på denna streckan, så det blev till att cykla på en rätt så trafikerad landsväg. Lite obehagligt måste jag säga men vi kom fram i alla fall.
Målet för dagen var att bevittna Hitlers storhetsvansinne i form av en 4,5km lång semesteranläggning.

Bygget blev aldrig klart innan kriget, och efter kriget vet vi ju alla hur det gick för den lille mannen...

Än i dag såtr altså den enorma byggnaden  oanvändt längs med den underbara stranden. Helt otroligt med tanke på vad den sortens mark måste vara värd.

Ett par flyglar av de 4,5km har renoverats och gjorts om till undomshärberge och kafeteria

Och en del av byggnaderna har bombats.  men kvar står de än i dag...

Efter det historiska inslaget la jag mig i gräset och slappade i solen...

...och tittade på när älsklingen gjorde lunch...

Det var super-hot denna dagen, och i och med att det inte var så lång strecka att cykla till färjan så låg vi kvar på stranden och stekte...

 Det var inte mycket plats över i cykelkärran...men en liten runda inom bordershop fick det ju bli i alla fall....

Färjeturen hem var dryg. Men när solen gick ner över hosisonten var var vi nästan hemma.

Summering av semestern:

S.U.P.E.R.

Det blir bättre

Jag har haft en jobbig tid på sistone, och ber om ursäkt om det har kommit till uttryck med negativa vikt-inlägg här på bloggen.
När allt känns piss runtomkring blir det på något sätt lättare att visualisera allt i en mera handgriplig sak, och för mig har det blivit den skenande vikten  - för den är lätt att snacka om, och alla kan relatera till det.
Men, nu är det slut på gnällande.

(På tal om gnällande, så tycker Mats jag låter som vår torktumlare när jag tjatar på honom om olika saker....Den piper och gnisslar så det står härligare till....)

Över till nåt som gör mig glad - scrapbooking såklart.
Har inte funnits tid att scrappa hemma på flera veckor - men jag har haft tur att det varit några scrapträffar jag kunnat gå på.
I Nyvång för två veckor sen skulle vi göra ett kort på temat "Någon som betyder mycket för dig".
Jag gjorde ett kort till min syster - och blev så nöjd med det att jag kopierade mig själv och gjorde ett morsdagskort till svärmor, samt ett födelsedagskort till sonen utifrån samma upplägg.

I did it!

Ingen jätteprestation, men dock en certifieringskurs i "Installation and Configuration" - och det är minsann ett stort steg för mig som inte ens kan manövrera tv'n på hemmaplan....

Jag var sista man som lämnade test-lokalen (och enda tjej bland 16 männ), och han som gick näst sist - en kvart innan mig - muttrade något om bajs innan han lämnade lokalen, så jag tror inte han klarade det....

De 45 timmarna jag befann mig på kursgården bestod av;

22 timmar klassrumsundervisning - med några efferktiva matpauser

10 timmar egenstudier

10 timmars sömn

10 frukt

sillioner koppar kaffe

 och minst lika många burkar Coca Cola Zero

1 kexchocklad

Toabesöken har jag inte koll på, men ni förstår ju själv av vätskeintaget att det blivit några kissepauser...

Har övergett mitt rum!

Klockan är långt över midnatt, jag är övertrött och irriterad. har mycket kvar att försöka plugga in, men på mitt rum går det inte att vara, för de jädrans folkhögskoleeleverna har bestämt sig för att i dag skall studentbandet ha repövning presis utanför mitt rum! Så jag har tagit mitt pick ock pack och begett mig tillbaka till utbildningslokalerna. här är det bara kaffeautomaten som emellanåt ger från sig några suck. så medan jag väntar ut ungdomarna skall jag försöka ta mig genom några sidor till.

Spännande kurs, uruselt internet

Trådlösa internet på detta stället suger.
Och jag kommer bara in på danskt när, så 3G vill jag undvika.
Så var det sagt, skall inte gnälla mera om detta i-landsproblem.

Kursen är mycket utmanande. Låg till efter midnatt och pluggade IT infrastrukturen och planerande av installation. Fattar konceptet, men det är många nya begrepp som skall fastna...
Nu är det dags för lite improviserad styrketräning här på mitt lilla rum, innan dusch och frukost. Tänkte hinna kolla genom gårdagens noteringar en gång till innan lektionerna börjar oxå.

Men först den största utmaningen.....kan jag få detta inlägget postat tro???

Värmeljusen och annat viktigt

Såhär många värmeljus var det kvar i morse....

Hur många det är nu vet jag inte, för jag har åkt direkt från jobb till kursgården som skall vara mitt hem de närmsta dagarna.

Om en halvtimme skall jag på introduktion, klockan 19 är det middag (tur, för jag är svinhungrig) och sen blir det till att göra läxor inför morgondagen om jag har förstått upplägget rätt.

Tjuvar på altanen!!!!

Köpte ett paket med 100 värmeljus på Ikea i söndags, och fyllde dom i en sink-burk att ha stående på bordet på altanen. Nära till hands när jag skall byta ut alla ljusen i värmeljushållarna.
Nu när vi har både tak och en heltäckande vägg på altanen så går det ju att ha tända ljus där, och det är såååååå mysigt :)

När jag fyllde burken var den rejält toppad. Jag fick liksom balansera de sista ljusen för att de inte skulle trilla ut.
Reflekterade inte över det i går - men i morse när jag skulle till jobb tyckte jag det minskat i burken. den var inte toppad längre - mera jämn med kanten kan man väl säga.
Tänkte att Mats plockat in "överskottet" så den inte skulle vara så överfylld.

Men när jag sen kom hem från jobb i dag och ytterligare hade försvunnit  - och Mats inte har varit hemma i dag - fick jag tänka om.
I den numera rätt så tömda behållaren låg en tom aluminium-hållare - dvs stearinet var borta. Ute på gräsmattan hittade jag ytterligare en tom...
Jag tror minsann vi har tjuvar på altanen.
Uppe i något träd i Häljarp myser en fågelfamilj med tända ljus på kvällarna...

Once upon a time....

För något som ibland känns som en evighet sen
- och i bland känns som i går -
fick jag mitt första barn.

Ett underbart litet knyte på 52 cm.
I dag - 132cm senare - fyller han 20 år.

Innebär det att JAG oxå är 20 år äldre än när han föddes?
Ja, det är väl så. Men jag känner mig oftast inte så mycket äldre.... och tur är väl det :)

Nåja, svammel-svammel-svammel.
Ville egentligen bara säga Hipp-hipp-hurra :)

Grattis på födelsedagen min lille gullunge.

Första foto på Alex o morfar

Min goa nästan 20åring

Present från Alex, t-shorts med mitt favvo Sheldon citat :)

3 år med honom

I dag firar vi 3 år som gifta :)

Trädgårdshjälp

Har en söt liten trädgårdsmästare på besök i dag :)

Ja, jag älskar!

Det är konstigt det här med national känslan.
Trots att jag bott över hälften av mitt liv i Sverige - och har svenskt pass - så är det i Norge hjärtat hör  hemma.
Jag fylls av stolthet en dag som denna.
En dag då en hel nation öppet hyllar sitt land.
Jag får en god klump i halsen när jag tänker på alla kilometrar på kilometrar med barn i 17-maj-tåg.  Små finklädda barn över hela landet viftar med små norska flaggor och sjunger vackra national-hymner.
I dag har jag faktiskt lite hemlängtan (om man nu kan kalla det hemlängtan när jag inte bott där sen jag var 19...)
Fantastiskt är det i alla fall: Landet, folket, flaggan - och nationaldagen!

Gratulerar med dagen Norge!

Mycket i dag

Mats är på väg till Göteborg för att springa Göteborgsvarvet (Minns Isabels kommentar från förra året; "Skall han bara springa ett varv?")
Han får springa snabbt..... för sen skall han slänga sig i bilen och köra hem och klä om till bröllop.

Själv skall jag fotografera vigseln, brudföljet och såklart brudparet innan jag klär om och blir bröllopsgäst.
Är så nervös över fotograferingen att jag vill spy.
Inte blir det bättre av att det blåser full storm (Nåja, liten kuling 13 s/m - men det är nästan samma sak...).
Om det inte mojnar tills i eftermiddag finns det risk att vi måste fotografera inomhus.

Men... skit i det nu Hege!
Tänk framåt i stället.
Efter fotograferingen är det fest :)

Gillar det inte

Ny-duschad och glad slår jag mig ner i soffan för att surfa lite.

Och...

Ser inget....

För glasögonen ligger kvar i badrummet!

Förr i tiden gjorde inte det så mycket - men nu.... nu får jag ha laptopen nere vid knäna för att kunna fokusera på texten.

Inget bra tecken....

Bilden kommer från denna web-sidan, och här kan ni även läsa mera om ålders-synt-het....

Så jädrans glad!

Båda killarna har fått sommarjobb!!!

Jag är säkert inte lika glad som dom är - men inte långt därifrån :)
Har ni inte större barn tror jag inte ni riktigt kan föreställa er denna lättnad och glädje.

Visst tycker jag det är kul att de kan tjäna lite pengar (som såklart är deras huvudsakliga anledning att jobba) - men framför allt för att de får en fot in i arbetslivet.
Att de får känna på livet utanför den lyxiga tillvaron de har i skolan, och vara tvungna att fullfölja arbetsuppgifter de tilldelats - även om det inte är så roligt.

Robin har fått jobb med trädgårds-skötsel  på Mats jobb, medan Alex har fått jobb i monteringen på mitt jobb.
Så ja.... vi har haft ett finger med i spelet. Men så är det nog på sommarjobbs-fronten i dag; inte lätt att få en chans om de inte har kontakter.
Men nu har de en fot inne, så nu är det bara upp till dom att visa vad de går för.

Själv jobbar jag med nästa års budget, ifall någon undrar....

Tjejerna

Har varit dålig på att uppdatera bloggen på sistone - trots att det hänt massor - så jag får väl försöka komma lite ifatt...

I tisdags hade jag fint besök av Lindome-ligan. Har inte sett mina guld-tjejer sen början på januari, och snacka om att de har växt :)

Isabel tappar tänder....

Och Sofie är lika spexig som alltid

Det blev bara ett kort besök med lite grillning i det fina vädret vi hade förra helgen - och så fick såklart tjejerna pyssla lite.

Vansinne, vansinne, vansinne överallt

Skall aldrig vansinnet här i världen ta slut?
Senaste veckan har nyhetssändningarna åter gjort oss påminda om vansinnesdådet på Utöya förra sommaren.
Jag skall inte försöka förklara hur fruktansvärt jag tycker dådet var. Det är det så många andra som har gjort före mig - och gjort bättre än jag kan.

Vad jag i stället vill, är att visa min avsky för måndagens hedersmord i Landskrona.
Nu skall det påpekas att ingen har erkänt och dömts i detta fallet - men baserat på vad som rapporterats så har flickans 16-åriga bror gripits, och vittnesmål och kvinnans historia tyder hedersmord.
En 16-åring dödar sin 19-åriga syster, för han tycker hon har vanärat familjen...
Kan det bli mera avskyvärt?
Är det inte i sin familj man skall hitta trygghet och förståelse?
Kan verkligen en 16-åring känna så mycket förakt att han mördar sin egen syster?
Hur hjärntvättat har han varit? - och hur förstörd kommer resten av hans liv vara när han så småningom inser vad han har gjort?

Jag blir illamående.
Och jag är så glad jag inte växt upp i en familj där en religion med förvriden människosyn (eller skall jag säga kvinnosyn) har styrt våra liv.

I flera städer i Norge hålls en manifestation i morgon, där de skall sjunga den folkkära norska visan "Barn av regnbuen".
En jättefin visa jag inte har hört sen jag var liten - men den hade passat bra att sjunga i Landskrona oxå.

En himmel full av stjerner,

blått hav så langt du ser,

en jord der blomster gror,

kan du ønske mer?

Sammen skal vi leve

hver søster og hver bror,

små barn av regnbuen

og en frodig jord.

se hela texten här

Plötsligt händer det

Funderade lite. Och lite till, och lite till, och lite till.

Och kollade lite här och lite där, och lite här igen

Vägrade lyssna på "Vi har rättat till problemet, men kan inte förklara hur det blev så"

Funderade lite till...  Och plötseligt...

Plötseligt!

Plötseligt hände det!

Allt var helt plötsligt fullständigt logiskt och förståeligt.

Så jävla skönt!


Nu är jag on top of the world!

Nu skiter jag i övervikt, ond axel och dåliga tider i jogging-spåret.

Det är nästan så att jag skall ta ett glas vin, bara för att jag mår så jävla bra.

Cyklade hem från jobb med 10 sm motvind, och sjung hela vägen.

Så glad kan man bli av ett litet Halleluja moment :)