Det ungår väl inte mina vänner att jag inte precis har gröna fingrar.
Inomhus finns inga växter alls.
Utomhus försvinner rabatt efter rabatt till förmån för gräsmatta och trädäck.
Jag saknar dock inte ambitioner.
Som mitt lilla växthus med tomater, eller enstaka försök att planera något i de återstående rabatterna i trädgården.
Men det blir sällan något bra utav det. Jag klarar inte att fullfölja. Glömmer bort - eller orkar inte - gå där dag efter dag och pyssla och vattna och göra vad som krävs för att det skall bli det där jag sett framför mig.
Konstigt egentligen - jag borde ha det i blodet.
Min mamma älskade blommor. Trädgården i mitt barndomshem och i vår sommarstuga bugnade av underbara planteringar.
Och min pappa och hans fru är lika fantastiska med sina gröna fingrar.
Kolla bilderna nedan av den nästan overkliga oas de har skapat på sin pyttelilla tomt.
Här blandas köpt med egensådd, perenn med ettårigt, och nyttoväxter med prydnadsväxter.
Gemensamt för allihopa är att de verkar stormtrivas.
En vacker dag skall jag plocka fram dessa gener inom mig och förvandla min trädgård oxå.
Fast inte denna sommaren....
