En riktigt dålig ide...

Nya tag på framsidan - vi har liksom bara gjort klart på ena halvan av huset. Nu är det dax halvan närmast garaget.

Bilderna visar läget före jag startade. För en gångs skuld har jag tagit förebilder! Nåja, inte riktigt före - för jag har redan hunnit luka en del på dessa bilderna.
Tanken var att luka ytterligare en meter, plantera i det lukade området, sätta ett litet staket som prydnad,och sen låta allt utanför växa fritt.
Vår tomtgräns går nämligen inte helt ut till vägen, utan endast ungefär på mitten av ytan mellan väg och stenmur.
Men som vanligt klarar jag inte av att göra något halvdant. Det började krypa i kroppen på mig av att bara lämna resten vind för våg. Det skall se naturligt och vildvuxet ut - men på ett organiserad sätt, a'la Hege!

Min nykläckta ide är att bygga upp muren med en sten på ändan ni ser här nedan. Vägen framför oss verkar nämligen växa lite i höjd varje år som kommunen lägger på mera grus.  Dessutom är ytan där det skall "växa fritt" väldigt ojämn och med högre kant kan vi jämna ut lite mer.
Ni ser att den dubbla raden med block slutar vid krukorna - detta skall alltså förlängas fram till vägen.

.

Sen vill jag även ha en kant som avgränsar mellan grus och gräs vid garageinfarten...  Och här började det jobbiga...
Jag slet och grävde - att gräva i ytor hårdlagt med makadam är ingen höjdare...
När Mats vid ett tillfälle (mellan det att han att roade sig med motorcykelkörning, och att åka iväg på fotbollsmatch) tittade till kläckte han ideen.... "du skall inte ta bort den gamla stubben då?
"Den gamla stubben" är den lilla saken på bilden härunder. Den som den grå krukan står på.
Inte mycket för världen...
Men det sa kaptenen på Titanic om de små isflaken oxå....

Ja, ni kan ju själv gissa fortsättningen på denna historien...  Återkommer... det är massor med jobb, och många inlägg att skriva om denna framsidan.