Lika jobbigt som första gången jag provade skorna - om inte jobbigare.
Men jag hade som mål att ta mig till en bro jag hade cyklat över några dagar tidigare, så det var bara att gnata på.
När jag cyklade över bron i fråga var jag nära att trilla i.
Jag menar riktigt nära.
Stod typ på ett ben på kanten av bron och viftade med armarna för att återfå balansen.
"Varför gjorde du så?"
Ja, precis så frågade Mats när han upptäckte vad jag höll på med.... Kunde gett honom en snyting!
Det var såhär att stigen som ledde upp på bron var lite knölig - och bron i sig hade längsgående plankor. Och det ville sig inte bättre än att jag hamnade mellan två plankor med däcken - så jag kunde inte hålla balansen, fick hoppa av cyklen - och hamnade vääääldigt nära kanten.
Jag kan nästan se mig själv sitta i ån i dyngsura sommarkläder och vass i håret...
Denna lätt lutande backen skulle jag ta mig uppför på vägen hem... En vacker dag inom inte alldeles för fjärran framtid skall aga orka springa hela vägen till bron och tillbaks - utan att behöva stanna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar