Fy för tusingen vad jag har sprungit snabbt i dag!!!
Micke tog ut mig på en joggingrunda.
Även om jág fick bestämma tempot så gick det redan från start mycket snabbare än jag är van vid. Pulsen rusade upp i 170 på nolltid, och när jag tappert forsökte svara Micke där han fullständigt obesvärad pladdrade på, kom det bara flås och stön från mig....
Jag kämpade på och klarade även pressa ut det allra allra sista när Micke befallde mig att spurta fram till grinden där hemma.
Hängde vid grinden - flåsande som en mindre blåval - fick jag flashbacks från tiden då Marie körde intervallträning med oss logisitik-tjejer för några år sen.
Och vet ni va? I love it! Jag önskar att jag hade en egen personlig tränare som stod och skrek åt mig och pressade mig till mitt yttersta varje dag - för det är så jädrans gott efteråt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar