Hörde på radion att de ville uppmärksamma folk om att man lätt kunne förväxla Socialdemokraterna (S) mot Sverigedemokraterna (SD), och att man därför skulle läsa extra noga på valsedlerna om man röstade på något av dessa partier.
Håller med, tycker Sverigedemokraterna är ett illa vald namn till det partiet. För mig så låter det som ett snällt demokratiskt parti som vill verka för lika värde och demokrati i Sverige. Till och med en söt liten blomma har de som partimärke.
Varför kan de inte kalla sig Rasistpartiet?
Det är ju det de är - renodlade rasister. Då hade de tydligare signalerat vad de står för ( som t.ex Piratpartiet som öppet och ärligt flaggar för sin åsikt) - men de är väl för fega.....
Om det på något vis inte skulle framgå av texten så vill jag bara påpeka att jag INTE röstade SD...
söndag 19 september 2010
Det är ju bara ett val...
Har en stor kall klump i magen. Det prickar i armarna och jag känner att jag skulle vilja gråta eller nåt.
Jag vet att min lilla röst bland flera milioner andra inte gör någon större skillnad - men samtidigt vet jag att alla röster räknas, så jag vill inte välja fel.
Och jag vet varken ut eller in - eller skall jag säga rött eller blått.
Har gjort ett sista forsök på internet - alla partier lovar flera jobb, bättre skola, större välfärd. Tack, nu blev det ju mycket lättare.....
Jag hatar att besulta om något jag inte har tillräcklig kunskap om. Men jag gör det i alla fall - och lovar samtidigt mig själv att till nästa val skall jag vara väl insatt i allt så jag slipper våndas.
Jag vet att min lilla röst bland flera milioner andra inte gör någon större skillnad - men samtidigt vet jag att alla röster räknas, så jag vill inte välja fel.
Och jag vet varken ut eller in - eller skall jag säga rött eller blått.
Har gjort ett sista forsök på internet - alla partier lovar flera jobb, bättre skola, större välfärd. Tack, nu blev det ju mycket lättare.....
Jag hatar att besulta om något jag inte har tillräcklig kunskap om. Men jag gör det i alla fall - och lovar samtidigt mig själv att till nästa val skall jag vara väl insatt i allt så jag slipper våndas.
lördag 18 september 2010
Träningsvärk...
Det var länge sedan sisst - men senaste veckan har inneburet massor av träningsvärk för min del.
Skivstångsträning på måndag resulterade i döda armar under onsdag-torsdag-fredag. Och om jag tyckte att smärtan i biceps och armväck var olidlig så var det inget emot den tortyr mina lår har utsatt mig för senaste dagarna.
Relativt mycket träning under början av veckan toppades i torsdags med ett cirkelträningspass som inte gick av för hackor.
Fredag morgon gjorde jag ett halvhjärtad försök att rusa i 12km/h på löpbandet - utan att värma upp först skall jag tillägga. Tack och lov kan jag fortfarande inse mina begränsingar, och efter dryga 7 minuter förstod jag att det inte riktigt skulle leda till något positivt att fortsätta.
Jag trodde träningsvärkennått sin kulmen i går kväll - och led i tysthet när mina Göteborgstjejer med sina små kroppar satte armbågar och knän in i mina värkande muskler när de klätrade på mig.
Dagens Yoga på Friskis i Mölndal var riktigt skön - om man frånser de övningarna där man statiskt använde lårmusklarna... Att sjunka ner i Jägaren, andas lugnt slappna av och njuta av tillvaron är inte precis det man vill när benen skakar, smärtan river i kroppen, och man messt av allt vill skrika och andast som under sista 3 minuterna av en förlossning.
Nu ligger jag i soffan och Mats masserar mina ben (mycket forsiktigt skall tilläggas) medan jag googlar träningsvärk och knäsmärtor.
Inte lätt att vara idrottskvinna...
Skivstångsträning på måndag resulterade i döda armar under onsdag-torsdag-fredag. Och om jag tyckte att smärtan i biceps och armväck var olidlig så var det inget emot den tortyr mina lår har utsatt mig för senaste dagarna.
Relativt mycket träning under början av veckan toppades i torsdags med ett cirkelträningspass som inte gick av för hackor.
Fredag morgon gjorde jag ett halvhjärtad försök att rusa i 12km/h på löpbandet - utan att värma upp först skall jag tillägga. Tack och lov kan jag fortfarande inse mina begränsingar, och efter dryga 7 minuter förstod jag att det inte riktigt skulle leda till något positivt att fortsätta.
Jag trodde träningsvärkennått sin kulmen i går kväll - och led i tysthet när mina Göteborgstjejer med sina små kroppar satte armbågar och knän in i mina värkande muskler när de klätrade på mig.
Dagens Yoga på Friskis i Mölndal var riktigt skön - om man frånser de övningarna där man statiskt använde lårmusklarna... Att sjunka ner i Jägaren, andas lugnt slappna av och njuta av tillvaron är inte precis det man vill när benen skakar, smärtan river i kroppen, och man messt av allt vill skrika och andast som under sista 3 minuterna av en förlossning.
Nu ligger jag i soffan och Mats masserar mina ben (mycket forsiktigt skall tilläggas) medan jag googlar träningsvärk och knäsmärtor.
Inte lätt att vara idrottskvinna...
torsdag 16 september 2010
Kom att tänka på en grej
Innan jag somnade i går kom jag på att det var ju rätt lustigt att jag läste "Bokhandlaren i Kabul" just nu. En bok fylld av burka-klädda kvinnor - precis samtidigt som de röstat genom burka-lagen i Frankrike.
Eller jag vet inte om det var så lustigt egentligen.
Kanske skall man kalla det ett samanträffande, eller tillfällighet, eller - Näääää - Ett tilfälligt lustigt sammanträffande.
Jepp så får det va'!
Eller jag vet inte om det var så lustigt egentligen.
Kanske skall man kalla det ett samanträffande, eller tillfällighet, eller - Näääää - Ett tilfälligt lustigt sammanträffande.
Jepp så får det va'!
onsdag 15 september 2010
Sista inlägget för i dag, jag lovar....
Vill bara berätta om senaste boken jag läst.
"Bokhandlaren i Kabul"
Verkligen en bok jag kan rekomentera.
Den innehåller ingen spänning, ingen vidare kärlek.
Bara en nykter skildring av en helt vanlig Afganistansk familj i tiden efter talibanernas fall.
En utbildande bok - jag kände mig kulturellt berikad efter att ha läst den.
"Bokhandlaren i Kabul"
Verkligen en bok jag kan rekomentera.
Den innehåller ingen spänning, ingen vidare kärlek.
Bara en nykter skildring av en helt vanlig Afganistansk familj i tiden efter talibanernas fall.
En utbildande bok - jag kände mig kulturellt berikad efter att ha läst den.
Superhelg i sikte
Måste bara berätta om min stundande helg - en riktig super-dupermysig helg.
Jag slutar till lunch på fredag. Sätter mig i bilen och styr mot Ullared!!!!! Wooohoooooo!!!!!!!
Väl framme i Ullared står U och Supertjejen Isabel och väntar på mig, och så skall vi shoppa loss.
När bilen är full och plånboken tom kör jag vidare norrut till Lindome där mitt gosetroll Sofie väntar.
Och sen skall vi störtmysa hela fredagskvällen.
På lördag skall jag på Yoga med U och sen lite mera umgänge innan jag styr söderut igen till min kära Mats som säkert har varit jätteensam och saknat mig så medan jag varit ute på egna äventyr.
Eller hur var det nu när katten var borta...
Jag slutar till lunch på fredag. Sätter mig i bilen och styr mot Ullared!!!!! Wooohoooooo!!!!!!!
Väl framme i Ullared står U och Supertjejen Isabel och väntar på mig, och så skall vi shoppa loss.
När bilen är full och plånboken tom kör jag vidare norrut till Lindome där mitt gosetroll Sofie väntar.
Och sen skall vi störtmysa hela fredagskvällen.
På lördag skall jag på Yoga med U och sen lite mera umgänge innan jag styr söderut igen till min kära Mats som säkert har varit jätteensam och saknat mig så medan jag varit ute på egna äventyr.
Eller hur var det nu när katten var borta...
Så duktig så...
I dag har jag varit så frisk och hurtig att jag överklassat mig själv.
1. Börjar dagen med att cykla till jobb - ca 15 min
2. Raka vägen ner i källaren (=träningslokalen) på jobb för exakt 14 minuter på löpband. 10 av dessa minuterna var i den magiska hastigheten 12km/h
3. Cykla hem igen i regn och sned motvind - ca 20 min
4. Tidigt till gymmet för Mats spinning började innan min Zumba - hann då med 35 minuter på motionscyklen för att värma upp knäet.
5. Zumba 45 minuter.
Blir ni inte lite imponerade så säg...
1. Börjar dagen med att cykla till jobb - ca 15 min
2. Raka vägen ner i källaren (=träningslokalen) på jobb för exakt 14 minuter på löpband. 10 av dessa minuterna var i den magiska hastigheten 12km/h
3. Cykla hem igen i regn och sned motvind - ca 20 min
4. Tidigt till gymmet för Mats spinning började innan min Zumba - hann då med 35 minuter på motionscyklen för att värma upp knäet.
5. Zumba 45 minuter.
Blir ni inte lite imponerade så säg...
Höstsnuva
I lunchkön i dag diskuterades villt alla sjukdomar småbarn dragit med sig hem från dagis, och hur hopplöst det är att få ihopa en hel arbetsvecka bland allt vab’ande.
Jag har aldrig upplevt det problemet. Har varit välsignad med extremt friska barn, och antalet vab-dagar jag plockat ut är lätträknade.
Även nu för tiden är killarna friska. Det närmsta dom kommer någon sjukdom skulle jag vilja säga är datorvirus…
Jag har aldrig upplevt det problemet. Har varit välsignad med extremt friska barn, och antalet vab-dagar jag plockat ut är lätträknade.
Även nu för tiden är killarna friska. Det närmsta dom kommer någon sjukdom skulle jag vilja säga är datorvirus…
Smygbloggning
Regler är till för att brytas! (hmmm… gäller såklart inte mina barn – som om ni läser detta – Få inga idéer!!!!!)
I alla fall: Bloggar och liknande är spärrade i vårt nätverk på jobb. Dvs Inget bloggande under arbetstid. Fullt förståligt, jag håller med och accepterar – fattas bara.
Men….. Jag har insätt att om jag mailar till min blogg – på samma sätt som när jag mobilbloggar – så fungerar det.
Hehehehe…. *Fniss*…. Lite civil olydnad såhär strax innan lunch kan väl inte skada.
Känner mig rebellisk och skrattar faran rakt upp i ansiktet ;-)
tisdag 14 september 2010
Inte ensam med val-ångest
En av mina favvo-bloggerskor Sofia OO har oxå svårt att välja.
Känns skönt att jag inte är ensam. Och att just Sofia som verkar så världsvan och inteligent, och dessutom jobbar på tidning (och därmed självfallet automatiskt har stenkoll på allt) - att inte hon har bestämt sig gör att jag känner mig lite lugnare.
Känns skönt att jag inte är ensam. Och att just Sofia som verkar så världsvan och inteligent, och dessutom jobbar på tidning (och därmed självfallet automatiskt har stenkoll på allt) - att inte hon har bestämt sig gör att jag känner mig lite lugnare.
måndag 13 september 2010
Hur skall jag träna inför alla dessa proven...
Skall på hälsokontroll genom jobb i Oktober, vi gör det med några års mellanrum.
Såhär står det i kallelsen:
"I undersökningen ingår labbprover (blodvärde, blodsocker, kolesterol) urinprov, blodtryck, lungfunktion, enklare synundersökning, hörseltest, längd, vikt, EKG (och ytterligare provtagning vid indikation), konditionstest och genomgång av undersökningsresultat."
Såg ni hur många gånger de använde orden PROV och TEST i texten????
Snacka om att ge en stackars arbetare prestationsångest!!! Hur skall jag förbereda mig för detta.
Såhär står det i kallelsen:
"I undersökningen ingår labbprover (blodvärde, blodsocker, kolesterol) urinprov, blodtryck, lungfunktion, enklare synundersökning, hörseltest, längd, vikt, EKG (och ytterligare provtagning vid indikation), konditionstest och genomgång av undersökningsresultat."
Såg ni hur många gånger de använde orden PROV och TEST i texten????
Snacka om att ge en stackars arbetare prestationsångest!!! Hur skall jag förbereda mig för detta.
Hur snabb är Barbie?
Vi har ofta råa men hjärtliga mail- diskussioner mellan oss i den sk ”sluta-snusa-klubben” på jobb (som borde varit omdöpt till 5km-klubben, då det är det det numera handlar om)
I dag kom Mr P med uttalandet ”Det som är kul är ju att ni åtminstone insett att det behövs lite träning” (man borde se resten av mailet för att riktigt känna syrligheten i kommentaren…)
Själv svarade jag: ”Vaddå behövs träning??? Jag har bara födds med fel förutsättningar. Om moder jord varit rättvis hade jag utrustats med långa smala muskulösa ben, stora lungor och ett kraftigt hjärta. Då hade träning varit överflödigt…”
Tänkte genom kommentaren i efterhand och såg mig själv framför mig - med långa, smala, muskulösa ben, stora lungor och stort hjärta – Jag såg ut som Barbie… Undrar om hon är snabb…
I dag kom Mr P med uttalandet ”Det som är kul är ju att ni åtminstone insett att det behövs lite träning” (man borde se resten av mailet för att riktigt känna syrligheten i kommentaren…)
Själv svarade jag: ”Vaddå behövs träning??? Jag har bara födds med fel förutsättningar. Om moder jord varit rättvis hade jag utrustats med långa smala muskulösa ben, stora lungor och ett kraftigt hjärta. Då hade träning varit överflödigt…”
Tänkte genom kommentaren i efterhand och såg mig själv framför mig - med långa, smala, muskulösa ben, stora lungor och stort hjärta – Jag såg ut som Barbie… Undrar om hon är snabb…
lördag 11 september 2010
11.September
11. September, Nine-Eleven, Hur man än uttalar datumet så känner de flesta igen klangen i orden. Det är som 17.Maj för en norrman, eller 24.December - man har hört datumet uttalas så många gånger och hjärna sätter det direkt i samband med en händelse.
Det har gått 9 år sen DEN 11.September.
Minns ni vad ni gjorde den dagen? Minns ni hur ni fick veta? Och vad gjorde ni sen?
Själv fick jag veta av en kollega. Han ropade ut i korridoren att ett plan kraschat in i WTC. Massor av snack i korridoren, mummel på kontoren, alla surfade in på Aftonbladet, eller New York Times eller vad det måtte vara.
"Hur i hela fridens namn kunne man krascha in i en skyskrapa????"
.......
"Men va faan - de har kraschat in i den andra oxå - det kan ju omöjligt vara en olycka!!!!!!!"
Det blev inte mycket mera gjort på min arbetsplats den dagen - inte många andra ställen heller skulle jag tro.
Minns att jag gick hem lite tidigare än vanligt - hem för att kolla på nyheterna.
På kvällen hade en av killarna fotbollsträning, eller var det båda, jag minns inte.
Men det var soligt väder. Jag satt i gräset på vallen och snackade med andra föräldrar. Och jag minns att jag kände obehag när jag såg och hörde flygplanen på väg inför landning på Kastrup.
Sen gick det ett år, och tre år och nio år, och trots att jag aldrig var personligt berörd på något vis så känns det ändå kostigt på årsdagen, och datumet kommer alltid ha en speciell klang.
Det har gått 9 år sen DEN 11.September.
Minns ni vad ni gjorde den dagen? Minns ni hur ni fick veta? Och vad gjorde ni sen?
Själv fick jag veta av en kollega. Han ropade ut i korridoren att ett plan kraschat in i WTC. Massor av snack i korridoren, mummel på kontoren, alla surfade in på Aftonbladet, eller New York Times eller vad det måtte vara.
"Hur i hela fridens namn kunne man krascha in i en skyskrapa????"
.......
"Men va faan - de har kraschat in i den andra oxå - det kan ju omöjligt vara en olycka!!!!!!!"
Det blev inte mycket mera gjort på min arbetsplats den dagen - inte många andra ställen heller skulle jag tro.
Minns att jag gick hem lite tidigare än vanligt - hem för att kolla på nyheterna.
På kvällen hade en av killarna fotbollsträning, eller var det båda, jag minns inte.
Men det var soligt väder. Jag satt i gräset på vallen och snackade med andra föräldrar. Och jag minns att jag kände obehag när jag såg och hörde flygplanen på väg inför landning på Kastrup.
Sen gick det ett år, och tre år och nio år, och trots att jag aldrig var personligt berörd på något vis så känns det ändå kostigt på årsdagen, och datumet kommer alltid ha en speciell klang.
Träningsvärk
Tror det kommer av att vi shakade mycket på rumpan på Zumban i går.
Riktigt skakade på rumpan!!!
Tänk er att man släpper alla spänningar i alla muskler där bak, och stampar med fötter och vickar på höfterna så att allt bara dallrar och rystar och kastas fram och tillbaka.
SÅ mycket skakade vi på rumpan.
Riktigt skakade på rumpan!!!
Tänk er att man släpper alla spänningar i alla muskler där bak, och stampar med fötter och vickar på höfterna så att allt bara dallrar och rystar och kastas fram och tillbaka.
SÅ mycket skakade vi på rumpan.
fredag 10 september 2010
Skulle spara
Men i dag ville jag ha vin - och i min vinkällare (dvs på en Ivar-hylla i utrymmet under trappan upp till ovanvåningen) råder komplett kaos.
Där finns vin, sprit, pappersåtervinning, receptböcker, målarburkar, pilatesboll, barn-stol, toapapper, mjöl, konserver - you name it...
Och när man bara är ute efter en flaska vin - och vinet verkar vara det som är längst in av alltihopa - då tar man den första och bästa faskan man får tag på...
torsdag 9 september 2010
När jag syndar så syndar jag rejält
På väg in på ett möte i dag gick jag förbi pentryt där två smarriga tårtor stod utplacerade. Det var en kollega som fyllt 50 som tackade för uppvaktningen.
Mmmmmm... efter mitt möte skyndade jag tillbaka till pentryt för en smakbit.
GOOOOD tårta med vit chocklad och någon magsik smarrig fyllning.
Fick prova den andra tårtan oxå, som bestod av bär-fyllning.
Och så blev jag sittande och prata med några kollegor jag inte träffat på ett tag, och helt plötseligt slank det ner en bit till av den fanstastiskt goda vit-chocklad-tårtan.
När jag kom upp på ovanvåningen igen insåg jag att samma kollega satt ut tårtor även i detta pentryt, men jag gick ståndaktigt förbi, trots att alla fikagästerna var gått, och ingen skulle ha sett mig.
Ett par timmar flöt på och jag hade åter igen vägarna förbi pentryt... och där stod fortfarande en bit av tårtan kvar.
Jag berättar inte mera... ni kan dra era egna slutsatser...
Mmmmmm... efter mitt möte skyndade jag tillbaka till pentryt för en smakbit.
GOOOOD tårta med vit chocklad och någon magsik smarrig fyllning.
Fick prova den andra tårtan oxå, som bestod av bär-fyllning.
Och så blev jag sittande och prata med några kollegor jag inte träffat på ett tag, och helt plötseligt slank det ner en bit till av den fanstastiskt goda vit-chocklad-tårtan.
När jag kom upp på ovanvåningen igen insåg jag att samma kollega satt ut tårtor även i detta pentryt, men jag gick ståndaktigt förbi, trots att alla fikagästerna var gått, och ingen skulle ha sett mig.
Ett par timmar flöt på och jag hade åter igen vägarna förbi pentryt... och där stod fortfarande en bit av tårtan kvar.
Jag berättar inte mera... ni kan dra era egna slutsatser...
onsdag 8 september 2010
IT-hjältar
Har jag någongång berättat om vilka fantastiska killar som jobbar på vår IT avdelning?
Inte?
Då gör jag det nu: "Det jobbar ett gäng fantastiska killar på vår IT avdelning"
De är trevliga, roliga, kunniga, service-minded och bästa av allt - de står ut med mig och mitt rännande nere på deras kontor.
Senaste insatsen var Super-Roger som från sin pappaledighet tog sig in på Telias Adminsida och fixade min PUK-kod.
Ni är bäst i världen!!!!!
Inte?
Då gör jag det nu: "Det jobbar ett gäng fantastiska killar på vår IT avdelning"
De är trevliga, roliga, kunniga, service-minded och bästa av allt - de står ut med mig och mitt rännande nere på deras kontor.
Senaste insatsen var Super-Roger som från sin pappaledighet tog sig in på Telias Adminsida och fixade min PUK-kod.
Ni är bäst i världen!!!!!
Moment 22
Min tjänstemobil har råkat ut för ett litet missöde... den har på något vis legat i väskan utan knapplås, och nu vill den att jag anger min PUK-kod för att låsa upp den.
Visst... Telefonen är från yngre stenåldern - tror ni jag har kvar pappret med den koden på???? Nope!
Som tur är så sitter jag med admin-rättigheter på sidan där företagets abonnemang administreras, vilket innebär att jag kan komma åt PUK-koderna på företags-abonnemangen. Bra va???
Inloggnings-proceduren fungerar såhär:
Jag anger användarnamn och mitt eget lösenord, varpå ett sms med en engångskod skickas till min mobil för att jag slutgiltigen skall komma in på sidan.
Det är ju skitbra ur säkerhetssynpunkt. Om någon vill hacka in sig på adminsidan måste de först torturera mig för att komma åt inloggningsuppgifterna, och sedan sno min mobil för att komma åt sms'et.
Kanon!!!
Fantastiskt!!!
Genomtänkt!!!
Synd bara att jag inte kan läsa sms på min mobil, för den är låst och jag behöver min PUK-kod för att låsa upp den...
Visst... Telefonen är från yngre stenåldern - tror ni jag har kvar pappret med den koden på???? Nope!
Som tur är så sitter jag med admin-rättigheter på sidan där företagets abonnemang administreras, vilket innebär att jag kan komma åt PUK-koderna på företags-abonnemangen. Bra va???
Inloggnings-proceduren fungerar såhär:
Jag anger användarnamn och mitt eget lösenord, varpå ett sms med en engångskod skickas till min mobil för att jag slutgiltigen skall komma in på sidan.
Det är ju skitbra ur säkerhetssynpunkt. Om någon vill hacka in sig på adminsidan måste de först torturera mig för att komma åt inloggningsuppgifterna, och sedan sno min mobil för att komma åt sms'et.
Kanon!!!
Fantastiskt!!!
Genomtänkt!!!
Synd bara att jag inte kan läsa sms på min mobil, för den är låst och jag behöver min PUK-kod för att låsa upp den...
tisdag 7 september 2010
Svårt med det tekniska
Vet inte om det är olika på olika datorer, men flera har haft problem att kolla på min fabulösa målgång i Tjejmilen... så jag har lagt en beskrivning på hur jag gjorde för att se filmen.
måndag 6 september 2010
Utan vitlök
--------------------------------------------------------------
Ovi Mail: Making email access easy
http://mail.ovi.com
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)